Landsvägscykling måste kanske inte vara en plåga?

Mina ungdomar har haft påsklov under veckan, det betyder lite senare ankomst till jobbet och absolut ingen övertid, lugnare och mer normalt helt enkelt. Torsdagen valde jag att ta en semesterdag, en tur till Stockholm med grabbarna, bland annat Sci-Fi bokhandeln. Men innan de vaknade och vi lämnade Strängnäs hann jag med

Påskvecka duathlon
Påskvecka Duathlon hemmavid

ett multipass. Cyklade på trainern i 1:15 och stack sedan ut o sprang 8,6 km i 4:45-tempo. Det kändes väldigt bra, under cyklandet gjorde jag några 10 minuters intervaller och under löpningen kände jag mig stark. På Olympisk distans vill jag ligga i 4:30-tempo på de avslutande 10 km löpning. Det kändes absolut möjligt idag.

Mitt pulsband har strulat typ 10 dagar. Klockan har känt av indikerat pulsen, men den har inte visat den i klartext. Efter diverse hemmafix och ombootning av klockan så gav jag upp och ringde Garmin i tisdags. Suverän kundtjänst, inget snack, de skickade ett nytt band och pod som jag hade i lådan redan på onsdagen.  Noll kronor kostade det.
Stort Cred till Garmin, där har många företag mycket att lära av gällande customer support.

På fredagen arbetade jag hemifrån, man är effektiv då man slipper alla avbrott, samt att man kan arbeta över lunchen och smita ut på MTB redan klockan två 🙂
Jag höll mig på Tosterösidan och jag måste erkänna att jag tycker om stigarna bättre och bättre. Jag var ute i dryga timmen, och hann med 17,3 km. Det känns bra ute i terrängen, jag känner att jag orkar trycka till i uppförsbackarna på ett sätt jag inte klarat tidigare år.
En rolig händelse var när jag träffade på flyktingarna som bor i flyktingförläggningen bara ett par kilometer från där jag bor. De satt ute i skogen och hade picknick, jag träffade säkert på sju eller åtta ”gäng”, gissar att de tycker att vår skog är exotisk? Och om skogen var exotisk, så var det inget mot när de såg mig komma uppför stenhällarna och ned för stigarna, rätt igenom deras picknick. När jag fick in en tjock kvist som lade sig runt kuggkransen stannade jag upp, vände upp och ned på cykeln och började slita loss grenarna, man vill ju inte tappa tid. När jag fick bort skräpet, vände snabbt cykeln rättvänd och kastade mig upp på cykeln och snabbt iväg. Innan jag fick upp farten vände jag mig om och såg hur det sista ”gänget” filmade mig med sina mobilkameror.  Gissar att de har något att prata om ikväll?

Lördagsmorgonen fortsatte träningsvTrailpass 2 aprileckan med traillöpning. Strängnäs Löparklubb träffades som vanligt vid Vasavallen, vi var bara fem personer plus Peos grabb Adam. Jag hade planerat en löpning över skjutfältet, men det var IMG_1400storövning där  så det gick absolut inte denna helg.  Så vi svängde upp i skogen längs MTB banan och sprang därefter några varv i de olika spåren som finns där. Kul med lite omväxling mot all asfalt vi sprungit hela vintern. Det är dessutom bra träning på flera andra sätt, mjukare mot kroppen och en annan sorts löpning som bygger upp ligament och tvingar en att lyfta på fötterna mer än vid våra vanliga pass. Dessutom var det kul att vara ute i terrängen.

 

 

Söndag förmiddag var det äntligen lite varmare, det var 9 grader och åtminstone halvsoligt, med lite god vilja i alla fall. Jag och Anders Stenvall stack iväg på en landsvägsrunda. Han är klart bättre cyklist än mig, ledare på ”Sufferfest”, genomfört IM och Vättenrundor och dessutom starkare, så jag var inställd på ett tufft pass och hade lite oro inför det. Till min otrolig glädje gick det jättebra, jag
kände mig stark, jag orkade ta i i uppförsbackarna och jag orkade dra min del, låg inte bara på rulle.

Landsvägscyklingen har för mig, de fyra åren jag hållit på med det, varit under tvång. Ska man köra Triathlon är cyklingen den längsta grenen, alltså måste man Lvg med Stenvallträna landsvägscykling. Men jag har aldrig tyckt det varit kul, jag har fått ont i axlar och armar samtidigt som jag trots idoga träning aldrig riktigt fått upp farten. Idag kändes det plötsligt både lättare och roligare. 🙂 Anders är dessutom givmild med sin erfarenhet och delger gärna tips. Hoppas jag är lika bra med mina ”adapter när det gäller löpning?

 

Vi hade även intressanta diskussioner om träning och vilodagar. Hur ska man få ihop veckans nödvändiga träningspass och ändå få en vilodag? Kanske man kan tänka sig att ta ett lugnt landsvägspass på max 40 km och kalla det en vilodag? Svårigheten är som alltid att verkligen ta det lugnt. Kan man ta ett lugnt simpass på en vilodag, det är ju andra muskler?

 

 

2 thoughts on “Landsvägscykling måste kanske inte vara en plåga?

  1. Vilodagar är svårt att få in, men ja tror att om du tränar något den dagen så räknas d inte dom vilodag väl;)?!möjlogtvis en promenad av d längre sak..:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *