Kalmar, here we come!

Så var det dags igen. På lördag ska jag genomföra IRONMAN för andra gången i mitt femtioåriga liv. Denna gång i Kalmar, förra sommaren var det i Maastricht i Nederländerna.

Ironman är en helt galen idrottstävling! För bara några år sedan så upplevde jag att de som genomfört detta mastodontprov som Gudar som stigit ned från himmelriket, jag kunde inte få in i min hjärna hur någon kan genomföra en så tuff tävling. Vad är det för supermänniskor?

IRONMAN

Träningstimmar sedan årsskiftet

3800 meter simning i en sjö eller hav
180 km cykling, OBS, du får inte ligga på rulle, minst 12 meter till cyklisten framför, ingen vila här inte.
42,2 km löpning, ett maraton avslutar tävlingen!
För de av Er som har testar ett maraton så vet ni att det är tufft. Kramp, smärta, total energibrist är ganska vanligt efter 35 km. Tänk då att Ni redan tävlat sju timmar innan ni startar med löpningen. Helt vansinnigt, men ändå så ska jag köra det en andra gång.

För att kunna genomföra ett IM måste man träna. För att genomföra ett IM utan att lida alltför djävla mycket måste man träna seriöst. Sedan årsskiftet har jag snittat 10,5 timmar per vecka. Det är 20 procent mer än förra året, så jag kom inte från någon låg nivå.
Jag har haft en bra grundplan som huvudsakligen handlat om att bygga upp kroppen utan att få skador. Ont har jag haft i princip alla kroppsdelar vid olika tillfällen, smärta är någon man lär sig leva med, men jag har inte haft några skador. Förutom den skada jag själv åstadkom genom att stå på huvudet under Vansbro Triathlon. Men inga skador genom långsamt uppbyggande är en framgångsfaktor! Jag har heller inte varit förkyld eller sjuk sedan sportlovet 2016. För att undvika förkylningar är sömn och kost viktigt. Samtidigt har dygnet bara 24 timmar.

Det där att bryta nyckelbenet 1:a juli var inte optimalt för toppningen. Varken fysiskt, men kanske ännu mer psykiskt. Men det är som det är, jag är glad för att kunna starta men resultatet kommer inte bli riktigt som jag hade trott i våras. Men på något sätt har jag mognat så jag kommer vara nöjd med det den tiden jag får. Hoppas fortfarande att slå förra årets tid trots att simningen kommer ta 15-30 minuter längre då jag inte kommer våga ta i där.

Coachning

Jag har inte haft någon coachning eller specifikt träningsprogram. Däremot har jag läst på bloggar och lyssnat på podar i väldigt hög utsträckning. Jag har lärt mig oerhört mycket om näringslära, träningsmetodik och andra närliggande saker de sista åren. Vad jag däremot har haft är många och goda träningsvänner. Jag skulle tro att mer än hälften av mina pass har varit tillsammans med mina träningsvänner i Strängnäs Löparklubb och Cykelklubb. Utan dessa vänner hade jag inte varit i den goda form jag är i dag. Stort tack till alla Er. Tony, Tegen, Walde, Stenvall, Alexandersson, Jenny, Sofia, Sebbe, Conny, Henrik, Kenneth och alla andra. Vilket gäng vi är!

Om ett par timmar åker jag ned till Kalmar, ska koppla av, njuta av stämningen och vännerna i några dagar innan det är dags att starta. Hur otroligt det än låter så ser jag verkligen fram mot lördag morgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.