Racereport Strängnäsrundan

Jag och Sebbe halvvägs

Så stod jag där på startlinjen igen. Fjärde gången jag skulle genomföra Strängnäsrundan, 100 km landsvägscyklingslopp som arrangeras av min hemmaklubb, Strängnäs CK. Jag var en klart bättre cyklist än vid tidigare starter, dessutom hade jag hade fler mil i benen än vid något tidigare år, så hoppet fanns om att göra ett bra resultat, åtminstone ett personbästa.

Dock var aprilvädret inte riktigt med oss. Det blåste och det blåste ordentligt! Väderprognosen talade om 7-10 m/s från nordväst. Det visade sig vara så, och dessutom riktigt byigt.

Denna tätklunga var jag INTE med i. Snyggt dock med alla SCK cyklister

Starten gick bra, i lugnt tempo lämnade vi Strängnäs ned mot Stallarholmen och Mariefred. Redan efter fem kilometer tappade jag huvudklungan som huvudsakligen bestod av SCK cyklister. På väg ned mot Mariefred var det medvind, farten låg över 30 och livet var allmänt bra. Jag, Sebastian Lund, Stefan Alexandersson och Anders Stenvall bildade en klunga. I Mariefred kom vi även ikapp Björn Larsson. Efter Mariefred och Läggesta vände vi mot vinden. Betydligt jobbigare. Vägen tillbaka mot Strängnäs var tuff i motvinden, precis när vi passerade motorvägen, efter Åkers Styckebruk, var det nästan löjligt. Vi låg i 16-17 km/h i motvinden. Inte utan att jag funderade på vad jag hade där att göra?

Vi passerade Strängnäs, hade kört hälften och skulle ut på den andra delen av ”åttan”. Bara någon mil senare började Sebbe få det tungt. Flera gånger tappade vi honom och var tvungna att slå av på farten. Visserligen ganska skönt för mig och de andra, vi fick ju ta det lugnare. Sebbe hade nog dragit lite för långa pass i vår klunga och dessutom hade han för lite sportdryck eller gel med sig. Energin tog helt enkelt slut. Han är normalt mycket starkare än så här. När vi passerade Bränne tappade vi honom igen och plötsligt var han långt bakom utan att vi uppmärksammat det. Då var vi så taskiga så att vi körde vidare utan honom. Han hade då fått gel av oss, och piggnade på sig och genomförde en stark avslutning, men vi hade tyvärr lämnat honom innan energin gjorde verkan. Sorry Sebbe ?

Jag, Björn, Stenvall, Sebbe och Alexandersson

Rakan mot Björsund i rak motvind var tuff. Alla var trötta nu och den fem kilometers ”intervallen” gick i 21,69 km/h enligt Garmin. Jag var lite starkare igen då jag fått ”vila” när Sebbe hade det tufft, så jag drog en del i motvinden.

Efter bron i Björsund var det vätskekontroll. De andra ville stanna, men jag rullade vidare av medvinden. Låg i 18 – 20 km/h av bara vinden, trampade inget. Efter ett par km kom Stefan, Anders och Björn i kapp. De måste stått länge i vätskekontrollen? De sista 20 km hem mot mål var bara njutning. Vi låg mellan 36 och 40 km/h hela vägen. Vi cyklade ikapp två ensamma cyklister på denna väg. Ingen av dem hade ork att hänga med vår lilla klunga trots att vi uppmuntrade dem.

Efter målgången blev jag glad av att Viktoria var på plats samt två av mina grabbar. Som vanligt blev jag kall väldigt snabbt. Våndan av att nästan inte ha något underhudsfett. Tyckte jag kände mig stark hela loppet, men under eftermiddagen insåg jag att jag nog tagit ut mig ordentligt, förmodligen i kombination med torsdagens riktigt tuffa löppass, för jag var trött och sliten hela kvällen. Inte ens tre glas vin gjorde mig riktigt glad.

Fint med mat efteråt, men varför snor Sebbe mat från Alexandersson?

Reflektion
Min taktik fungerade bra, hitta en klunga som passar och håll i den. Tappar du klungan, slit inte ut dig, ta det lugnt och vänta på nästa. De båda ensamcyklisterna vi passerade de sista milen hade kört för hårt själva och orkade inte hänga med oss när vi kom. Sebbe visade med all önskvärd tydlighet vad som händer om man inte tar in energi, men han visade också att det går att komma tillbaka. Det gäller att börja ta in energi i tid, innan man blir trött och blir helt pom-pom i huvudet. Alexandersson var nog starkast av oss idag. Han ska ha tack för att han drog så mycket som han gjorde, Björn är självklart alltid stark.

Själv är jag nöjd, bra träningspass även om vinden omöjliggjorde ett eventuellt personbästa. Fick ordentligt ont i höger knä efter målgång, nu dagen efter är det fortfarande så pass allvarligt att jag ställer in dagens löppass. Men det går nog över. Ingen aning om vad det kan vara, förmodligen överansträngning i kombination med kyla, för kallt var det. Det tog 30 minuter i duschen innan jag började känna mina fötter igen.

One thought on “Racereport Strängnäsrundan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.