3:e veckan efter nyckelbenfraktur

Oj vad kroppen är fantastisk på att läka sig!
Första veckan kunde jag inte knäppa en knapp själv. Andra veckan klarade jag påklädning helt själv, kunde klä sätta på mig och knäppa en skjorta, utan att få alltför ont. Nu, efter tre veckor kan jag dra på en tröja över huvudet, dvs använda T-shirt igen. Den kommande veckans mål är att kunna sova på sidan igen, det vore underbart. Kanske kommer jag till och med kunna tvätta håret med vänster hand! Gör ni också så, greppar schampoflaskan med höger hand, häller schampot i vänsterhand. Där någonstans upptäcker jag numera att det inte går att lyfta vänster hand till håret 🙁
Det som gjort ondast är nästan att försöka tvätta sig under armarna på mornarna. För en vecka sedan fick jag tårar i ögonen och var tvungen att stå still och andas djupt efter morgontvätten. Nu gör det nästa inte ont alls.
Varje dag gör jag nya framsteg.

Träningen då?
Kom hem från Roslagen i onsdags. Mina ungdomar hade hotat med att gömma hjulen till mina cyklar för att hindra mig från att cykla. Halvt på allvar och endast halvt på skämt. Jag kom dock iväg och satte mig på tempocykeln, det blev en kort tur på 22 km. Att komma ned i bågen gör ont med vänster axeln. Svullnaden i axeln, som inte är helt borta, trycker på frakturen. Men när jag väl ligger där går det bra. Överraskande bra. På torsdagen tog jag en lite längre tur, sex mil i 30 km/h tempo. Och på fredagen tog jag och Alexandersson en ytterligare längre tur. Vi cyklade bort till brorsans sommarställe i Torshälla. Där fick vi en fantastisk god kopp kaffe medan vi diskuterade Ultravasan, MTB och annan löpning med Nisse och Robert, de kända parkourartisterna i Axfrostparkour, kolla in dem på Insta, AxFrost

Denna gång blev det längre. 4 mil ut och lika långt hem. Utvägen gick perfekt, men under hemvägen började det göra ont efter halva sträckan, jag fick smärta och tappade kraft i cyklingen, dessutom hoppade kedjan och kilade sig fast galet hårt. Sista 45 minuterna hem var inget roliga. Hade tänkt ta mig en tur under lördagen också, men var klok och hoppade över det.

Nu när det är mindre än 30 dagar kvar till mitt andra IM.  Egentligen skulle mitt sista 30 dagars program rullat i gång. Självklart är det inte att tänka på. Löpning hoppas jag kunna starta med om en vecka. Simning vågar jag inte att fundera på. Bara tanken att sätta på sig våtdräkten får det att göra ont i min axel.
Vi får se hur det går. Om två veckor ska jag röntgas igen, då vet jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.