Älskade hatade intervaller

Efter att knappt haft ett enda fartpass sedan vårt lokala halvmaraton den 10 december förra året var det äntligen dags för intervaller. Att i timmar lufsa i 5:20 till 5:30-tempo i långa, mörka, kalla, träningspass är inte det roligaste. Träningsvännerna gör det genomförbart, men inte mer än så. Just därför såg jag väldigt mycket fram mot att få köra årets första löparintervaller. Det är kul att springa fort.

Vi var 11 löpare som dök upp 17:45. Den lite udda tiden berodde på att vi Triathleter i löparklubben kör simning kl 19 samma kväll. Vi hade bestämt att det var 4 minuters intervaller med 90 sekunders joggvila där i mellan som gällde. Sex intervaller var det beslutat. Att vi springer fyra minuter i stället för den traditionella kilometern är att det blir roligare för alla om vi stannar samtidigt. De som springer långsammare måste inte springa fram till där vi snabbare står och de upplever inte att vi sticker när de äntligen kommer fram. Alla stannar samtidigt oavsett var på löparbanan vi är. Rekommenderas varmt.

Efter fem varv, 2 km, uppvärmning så stack vi iväg. Mitt mål var 4:00 tempo, mitt tänkta tempo på milen.
Vi blev fyra stycken som sprang tillsammans, Tegen, Waldebring och Henrik Sandén. Vi höll i hopp alla sex intervallerna men i den sista stack Henrik iväg när det var 200 meter kvar.
Intervall 1         3:46-tempo
I2                       3:52
I3                       3:44
I4                       3:43
I5                       3:47
I6                       3:49

Som ni ser gick det lite fortare än planerat, men jämt och fint. Naturligtvis var det jobbigt. Men inte riktigt så tungt som jag trott. Min puls var inte uppe i zon fem, Vo2Max/Högintensiv träning, en enda gång. Visserligen brukar jag nästan aldrig komma upp dit, men det visar, rent vetenskapligt, att det finns mer att ge, Sedan måste mitt ”huvud” vara med också om jag ska kunna öka.
Jag kommer köra ett intervallpass till nu på tisdag. Då blir det 800-hundringar. Sedan vila ett par dagar och därefter Premiärmilen på lördag. Som det känns nu kommer jag göra ett försök på sub 40. Har aldrig lyckats med det förut. Det vore ett styrkebesked! För att inte tala om hur kul det vore! Slår jag inte mitt gamla personbästa från hösten 2014 på 41:46 blir jag riktigt besviken.

Slutligen; Jag älskar Garmin. Mitt pulsband har krånglat, denna gång beroende på mig själv. Men deras support skickar glatt ett nytt till mig. Fantastiskt fint vårdande av sitt varumärke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.