En regnig träningshelg

När jag vaknade på lördagen var det svårt att tro att det bara var 14 timmar sedan jag körde ett Duathlon i kortbyxor och cykeltröja. Utomhus var det fem grader varmt och stark nordlig vind. Prognoserna talade dessutom om risk för regn.Cykla i regn
Vid halv nio stack jag iväg för att träffa cykelklubben. Jag kom hemifrån lite tidigare så jag tog en mil innan jag träffade gänget vid SMOL-gården. Vi var bara sex stycken samt jag själv. Alla var väl påpälsade och skämten, eller suckarna, över vädret haglade tätt. Vi kom iväg och cyklade ut mot Härad o Kjula. Jag tror vi hann cykla 30 minuter innan det började regna. Temperaturen sjönk så som det brukar göra när regnet kommer och sedan kom det mer regn. Efter 45 minuter var jag och kompisarna helt genomvåta, nu menar jag blöta som en dränkta katter. Efter en timme hade jag ingen känsel i händer och fötter. Och så fortsatte det.
När vi kom ned mot riksväg 55 så var frågan om vi skulle ta höger och få ihop de 12-14 mil vi planerat eller cykla vänster och tre mil hemåt. Jag var den första som räckte upp handen och sade att jag gärna kör den kortaste vägen hemåt. Men jag tror inte det var någon annan heller som egentligen ville fortsätta.
Det var så sjukt kallt när vi cyklade norrut längs 55:an, i motvinden. En kall nordlig vind.
När allt är som hemskast, mycket biltrafik, lite för smal väg, regn, blåst, fingrarna för kalla för att kunna växla eller bromsa, ingen känsel i fötterna och ingen kraft i låren p.g.a. av kylan och hjärnan så miserabel att man inte kan lägga ihop ett plus ett. Då börjar bakhjulet wobbla och jag inser att jag fått punktering. Det enda positiva var att det fanns en parkeringsficka 200 meter framför oss.Fingrarna var så stela, hjärnan var så trög så jag hade knappast lyckats få till det utan hjälp av Conny o Pålle. Att få på däcket på fälgen efter att ha bytt slang, tog all kraft jag och Conny hade i våra fingrar. Därefter var det en timme kvar hemåt. Tur att vi hade Conny med oss. Jag tror han drog 75 procent av tiden. Så oerhört stark! För mig som inte är en erfaren cyklist var det lite av en ögonöppnare. Jag hade inte förstått att man kan vara så stark. Mina egna mål för vad som är möjligt flyttas framåt, precis som det ska vara.

På eftermiddagen så pysslade jag och mina grabbar i trädgården. Växthuset och de trädgårdsland som vi beslutat oss för att behålla börjar se riktigt bra ut. På kvällen kom Viktoria med sina båda Minioner. Tanken var att vi skulle grilla, men det var för kallt även för det.

Lördagens cykling lärde mig:
Ligga på rulle är inget kul när det regnar.
När det är risk för regn, ta med regnjack.a
Det går inte att fotografera med telefoner när fingrarna är genomfrusna, därav inga fotografier från denna tur .

 

IMG_1427
Starka killar efter 8 km

Söndag = Långpass
Vi var fem killar som samlades vid Vasavallen vid nio. Planen var 30 km. Tegen ville att vi skulle hålla 5:10 men jag hade aviserat 5:20 på klubbens Facebooksida.  Vi stack iväg ut mot Vansö och klubbens halvmarathonslinga. Denna morgon hann vi med 20 minuter innan det började regna. Regn när man löper är helt annat än att vid cykling, det är inte mysigt men det är ingen katastrof. Efter 20 km började det dock bli kallt. Jag hade bara underställ, T-shirt och en tunn vindjacka. Jag behöver nog se över min träningsgarderob för regnväder. Blir man kall tappar men ork.
IMG_1432Vi fick ihop de planerade 30 km, lite långsammare än planerat, 5:25, men ett bra pass, speciellt som vi ökade ordentligt de sista fem kilometrarna. Sista 1200 metrarna blev en nedjogg på löparbanorna vilket förhoppningsvis kommer att underlätta återhämtningen. Jag var ordentligt trött efter passet och efter en väldigt lång och varm dusch var skönt att komma hem och få färdiglagad brunch. Tack för den Viktoria.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *