En vecka i München, vilken förödelse för kroppen och träningen

Stack ned till München för en vecka sedan. Jag och flickvännen Viktoria skulle vara där över helgen, sedan skulle jag vara kvar arbetsveckan ut för att medverka på en stor logistikmässa.
Att vara ute och resa så pass lång tid påverkar träningen på två sätt. Man kan inte träna när och vad man vill samt att maten blir oregelbunden och helt annorlunda mot hemma. Kommer osökt in på jämförelse med en vecka jag hade på Playitas för fyra månader sedan, men då var allt annorlunda, då åkte jag dit för att träna. Här i München var målen annorlunda. Snarare var frågan hur jag skulle kunna sno åt mig några timmars träning?

Tidig uppgång på fredagen för flyg söderut. Vi var och lämnade in väskorna på hotellet redan vid 12 och hade sedan promenader och museibesök på schemat. Inte utan att jag kände av torsdagens tuffa löppass. 3 x 20 minuter i 4:15-tempo när jag gick uppför trapporna på museum.

På lördagsmorgonen stack jag o Viktoria ut på en lugn löptur i Englicher Garten, en mycken fin park med många löpare. Några dagar senare, på måndagen, tog jag en 28 km löptur i samma park. Körde det som ett sista riktiga långpass i maratempo. 4:55.

Söndagen tog vi tåget ut till koncentrationslägret Dachau. Har varit där förut, men intrycken slår en ändå i huvudet som ett slag av en slägga. Hur är det möjligt? Hur kan man behandla medmänniskor så? Har ni inte varit o besökt ett koncentrationsläger, gör det!
Samma eftermiddag tänkte jag använda hotellets gym. Det visade sig vara världens sämsta fast receptionisttjejen sade ”it has all you need”. Ett löpband, en crosstrainer och en träningscykel. Jag som hade tänkt mig rörlighetsövningar och styrka, inte ens en yogamatta? Men, men, man tager vad man haver som Kajsa Varg inte sade. En intressant aspekt var att det var gemensam dusch för tjejer och killar på gymet/spa-centret. Ingen dörr fanns det heller. Nu var jag ensam där, men det kändes ändå konstigt…

Ett försök att träna ikapp efter hemkomst

Sedan blev det logistikmässa med 15 till 25 000 steg varje dag. Mässan är sjukt stor! Hela tiden drack man öl och åt fel saker. Varje kväll käkade man en stor portion gris, antingen som korv eller som ett rejält köttstycke. Jag åt färska sparrisar en kväll, annars var de enda grönsakerna jag fick under veckan sauerkraut. Tack och lov fanns det frukt att ta. Missförstå mig lagom, jag tycker om den tyska maten och jag tycker om öl. Men varje dag i en vecka så känner man sig konstig i magen. Minst sagt.

Träningshelgen avslutas med paddling med Tegen

Självklart blir träningen lidande en vecka som denna. Dock lite mindre än jag trodde, jag han med löpturer. På grund av sömnbrist och annorlunda mat så kände jag mig sliten när jag kom hem. Orkade inte med något kvällspass trots att jag var hemma redan kl sex på kvällen. Gjorde mig istället en sallad som var helt fantastisk, oj vad jag saknat rå morot.

Förstår nu varför jag aldrig hört talas om någon långdistanslöpare eller triathlet från Bayern. Kosthållningen sätter stopp för det. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *