Fem timmar kvar till start i maran

Redan direkt efter förra Stockholm maraton bestämde jag mig för att göra ett bättre resultat i år. Jag identifierade de i min åldersgrupp som sprang på 2:55 – 3:15, letade upp dem på jogg.se och funbeat för att analysera hur mycket de sprang varje vecka. Sedan lade jag upp ett träningsprogram som i grunden baserades på 60 km löpning per vecka.

Träningen har fungerat bra sedan i höstas, jag har lyckat hålla uppe volymerna och undvikit skador, så när som på en trilskande hälsena efter vasaloppsskiten.

Fram till en vecka sedan trodde jag på att jag verkligen hade en chans på att nå årets A-mål. Stockholm maraton på 3h 15 minuter! Sedan kom värmen. Värmen från helvetet.

Jag har under veckan som varit insett att jag inte kommer att nå målet som jag jobbat så hårt för att nå. Jag och mina vänner som hade samma mål, tegen och Walde, kommer gå ut i 4:50-tempo i stället för 4:37-tempo. Det låter kanske inte så mycket för en oinvigd, men skillnaden är enorm!

Bad på Hönö i veckan. Låg i havet i 10 minuter. ”Värmen från helvetet” har sina fördelar

Det intressanta är hur detta påverkat mig i huvudet:
Lite deppig, lite besviken, en känsla av uppgivenhet. En loj känsla av att –det spelar ingen roll. Samtidigt som en smygande känsla infinner sig, det här är skönt, det blir inte lika tufft och jobbigt som planerat. Mitt huvud börjar ställa om sig i tron att detta blir en behaglig resa.
Denna insikt fick jag i morse. Jag har lurat mig själv att tro att det nu blir lugnt. Skärpning Erik. Maran under 3:30 i 28 gradig värme är inte lugn. Jag måste genast programmera om huvudet för en tuff match, pannbenet kommer att behövas. Koppla in & koppla på.

Nu har jag fem timmar på mig att programmera om min hjärna.
Maran blir tuff, det kommer göra ont, jag kommer få krampkänningar i vaderna. Men, jag har gjort allt detta förut och jag kommer att göra det igen. Det är bara att kämpa på och koppla bort smärtan.
Senast klockan 15:30 är jag i mål. Och jag ska ha en kul resa dit och njuta av den förväntade rekordpubliken.

Lycka till alla löparvänner, Tony x 2, Tegen, Walde, Jenny x 2, Sofia, Stefan, Anders, Kenneth, Björn, Damir, Carro och de som jag råkar glömma. samtidigt som jag hoppas att ni andra är där och hejar på oss alla från Strängnäs Löparklubb

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.