Ibland blir man påmind av att man inte är normal…

Var ute på en säljturne under förra veckan. Tog en tur nedåt Blekinge och Skåne. Många mil i bilen blev det. Är för övrigt väldigt nöjd med att jag lade lite extra pengar på fyrhjulsdrift på min Passat, det behövdes onsdag morgon när det hade snöat över 10 centimeter när jag satte mig i bilen 05:30.

Jag träffade flera hamnchefer, människor som jag kände sedan tidigare. Personer som vet att jag tränar en hel del. Flera gånger fick jag en påminnelse om att det jag gör varje vecka, de tävlingar jag genomför varje säsong, inte är normalt. I det vanliga umgänget är 10 – 12 timmars träning inget konstigt, att köra ett maraton eller ett triathlon är liksom normalt med träningsvännerna. Men det är det inte med vanligt ”folk”.

I Oskarshamn träffade jag en branschkollega som själv cyklar en hel del. Tror han ställde mer frågor om min träning och kommande tävlingar än om företaget som jag arbetar för. I Kalmar, där jag naturligtvis kollade simsträckningen och transiteringsområdet, när jag ändå var på plats. Diskuterade jag självklart känslan och stämningen runt IM-helgen. Kalmar såg så lagom mysigt ut just denna dag. Dock var det kul att se omgivningen. Simningen känns lite mindre läskig tut nu när jag sett hur mycket av den som ligger innanför kajpirerna. Transiteringsområdet såg verkligen bra ut. Kompakt, korta sträckor. Snabbt ut på stora vägen och Ölandsbron. Jag fick riktigt positiv känsla.

På hotellet i Karlshamn så hann jag med 45 minuter på världens sämsta löpband innan det var dags för middag. Trodde inte det fanns sådana gamla löpband på hotelgym längre? De fick ingen bra recension på hotel.com På kvällen blev jag bjuden på middag och då visade det sig att Mats hade följt mig i realtid på Ironman.com under loppet förra året. Oroligt roligt att höra att människor som jag inte känner så bra ändå är engagerade. Slutligen, Trelleborg, hamnchefen som jag pratade med, har länge hejat på mig. Han är väldigt imponerad av att jag klarar av att hantera både träningen, tävlingarna, jobbet och familjen.

Vad vill jag säga med allt detta då? Jo att det är lätt att bli hemmablind. Det som jag och många andra triathleter dagligen håller på med är inte normalt, det är väldigt imponerande. Men i vår värld blir det norm.

18 personer på söndagens långpass

Sista veckan hann jag med 13 timmars träning. Till och med ett cykelpass utomhus. Jag ligger nu på en träningdos som är 60 procent över samma period förra året. Men då ska jag erkänna att jag i år haft en träningsvecka på Playitas samt att jag förra året missade två veckors träning på grund av en tuff influensa. Men trots den haltande jämförelsen så har årets dos gjort skillnad. Jag mig väldigt mycket bättre tränad och mycket mer fokuserad. Det ska bli riktigt kul med årets första tävling om några veckor, Premiärmilen.

Träningsvolym

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.