KaptenFrostes årskrönika

Så är det dags att sammanställa årets tränings- och tävlingsinsats. Det blir lätt en orgie i framgångar, om man haft ett bra år, och krönikan kan låta väldigt skrytsam. Men som all rapportskrivning tvingas man att tänka efter och reflektera medan man skriver den. Så för mig har det varit väldigt bra att skriva detta inlägg. Ta fram underlag, jämföra år från år, och försöka förstå varför det blivit som det blitt. Är du inte intresserad av mina framgångar, hoppa över detta inlägg i min blogg, läs ett av de tidigare i stället.

Generellt är jag väldigt väldigt nöjd. Premiärgenomfört IronMan, klarat flera personbästa och inte fått några skador som hindrat min träning.
Personbästa i halvmarathon tack vare Göteborgsvarvet. Personbästa i Stockholms Maraton trots en hemsk sista mil. Personbästa på TRI- olympisk distans med nästan 20 minuter. Genomfört mitt första Ultramaraton och min första IronMan. Svårt att hitta något att klaga på, men jag är som jag är. Visst kunde jag kört Göteborgsvarvet ett par minuter snabbare och klarat min måltid på 1:30. Hade inte krampanfallen varit så brutala sista milen hade jag klarat Stockholms Maraton under 3:30. IronMan borde jag lätt kunnat kapa 15 minuter, samtidigt som jag fortfarande är otroligt nöjd med min tid på sub 12.

Året har dock inte bara varit tävlingar, framförallt har det varit träning. 443 timmar! En direkt reflektion blir; är detta vettigt för en glad amatör?
84 pass simning i 67 timmar vilket ger en ökning i tid med 31 procent.
100 pass cykling/spinning i totalt 168 timmar, vilket ger en ökning på 118 procent.
149 pass löpning i totalt 167 timmar som gett 1833 km, vilket ger en ökning på 13 procent.
Totalt inklusive alla andra pass, allt från paddling till fysträning via yoga så nådde jag alltså upp till 443 timmar och detta ger en ökning med 44 procent. De sista tre åren har jag legat ganska jämt på runt 300 timmar, så det är ju inte en ökning från noll direkt.

GÄNGET – vad mer kan man säga. Här är alla mina träningsvänner

Tävlingarna är normalt sätt rätt ensamma och tuffa, det är på träningarna man har kul och umgås med vännerna. Så många roliga diskussioner jag haft under året, så mycket skratt. ”styrelsemöten”, planeringskvällar och årsfesten. Tony, Tegen, Agge, Walde, Stenvall, Jenny, Sofia, Maria, Nils, Camilla, Alexandersson, Abbe, Sebbe, Peo, Nils-Hugo, Kenneth, Tobbe, Mats, och alla andra jag har tränat och tävlat med, stort tack för er peppning och roliga träningspass under året!

Det oranga fältet visar, i timmar, på ökningen av träningsvolymen mellan 2013 och 2016

Varför har jag haft en lyckosam säsong?
Först och främst har jag fått vara frisk, inga skador och få sjukdomstillfällen. Dock ska jag genast lägga nivån. Med inga skador så menar jag sådana som hindrar mig att träna eller tävla. Jag har haft problem med min högra skuldra i mer än tre år. Normalt smörjer jag in den med Voltaren Gel ett par gånger per vecka, det händer att jag vaknar mitt i natten av smärta och massagen jag ibland får av Viktoria eller mina ungdomar uppskattar jag något otroligt. Vidare kör jag excentriska tåhävningar i trappan varje morgon och kväll medan jag borstar tänderna, detta för att hålla dem mjuka och undvika skador. Så, ”inga skador” betyder inte att jag inte har ont. Många jag känner skulle ta smärtan som anledning att inte träna, men sådan är ju inte vi som kör IronMan 😉 Jag har naturligtvis även haft min beskärda del av förkylningar, men förmodligen färre än medelSvensson. Jag hade två veckors träningsuppehåll i februari pga av en influensa jag fick i New York, i övrigt bara några dagar här och där.
Att jag inte fått några skador beror delvis på tur, delvis på generna, men i år har jag verkligen tränat smart. Långsam uppbyggnad med fler och fler timmar per vecka, aldrig löppass två dagar på raken och så vidare. Variationen med triathlonträning är bra. Långpass med löpning och cykling under helgen och simning på måndag och så vidare. Det bestående är att kroppen aldrig är utvilad, detta är naturligtvis en stor risk. Lägga in vilodagar är viktigt.

Så här vill jag se mig – Stark på sista ”benet”

Så slutligen, vad tar jag med mig in i nästa år?
Jag tycker det är kul att träna, det måste man nog om man ska köra IM. Men det är inte kul varje gång, särskilt simningen har varit ångestframkallande, läs gärna mitt tidigare inlägg. Frisims-helvetet Det handlar om att bestämma sig. Ska jag lyckas bra på framtida tävlingar, och kunna njuta lite under dem, då måste jag träna för det idag. Det mesta har gått bra, så det handlar mycket om att fortsätta liknande vis, dock lite snabbare och lite hårdare på vissa pass. Jag ska försöka köra några fler fyspass och rörlighetsövningar, så som jag gjort under senhösten. Och så ska jag vila på riktigt efter IronMan i augusti, flera veckor.

 

Slutligen önskar jag alla mina läsare ett gott avslut på året och en riktigt bra start på 2017

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *