Race Report Stockholm Marathon

Jag missade min måltid med sex minuter men jag slog mitt personbästa. Så jag är väl halvnöjd. Hade det inte varit för ”krampen från helvetet” i mina vader hade Innan Stockholm Marathonjag lätt sprungit 6 minuter snabbare. L

Dock var arrangemanget fantastiskt, vädret var perfekt, tack och lov sjönk temperaturen från 27 grader ned till 18 på kvällen innan. Jättemånga vätskekontroller och flera duschar. Det märks att arrangörerna har gjort detta några gånger.

Kenneth Bäckström. 30 Stockholm Marathon i rad!
Kenneth Bäckström. 30 Stockholm Marathon i rad!

Vi var sju stycken från löparklubben som kom till start. Vi träffades på Östermalms IP för det obligatoriska lagfotot samt utdelning av tröja till fantastiska Kenneth som sprang sitt 30:de Stockholm Marathon i rad. Jag, Tegen o Kenneth sprang tillsammans. Lugn, fin start och allt var perfekt. Under ett så pass långt lopp får man ont både här och där. Mellan 3 och 15 km hade jag ont i höger häl, konstigt, det har jag aldrig haft förut? Sedan var det höger knä mellan 25 och 30 km, men även detta försvann.
Fram till 35 km hade jag km-tider mellan 4:45 och 4:59, så när som på de båda Västerbropassagerna. Lite snabbare än planerat. Jag var inte särskilt trött och allt kändes verkligen bra. Jag var helt övertygad om att jag skulle fixa 3:30 lätt. Ut på Djurgården, när vi tappade Kenneth så började även Tegen tycka det var tungt och några få lyckliga minuter trodde jag faktiskt att jag skulle ha en chans att slå honom.
Men efter 35 km, den andra Västerbropassagen började vaderna göra riktigt ont. Det högg till ordentligt och jag var akut tvungen att stanna till och stretcha. Jag ropade då till Tegen att springa vidare själv.

Resten av löpningen in mot mål blev en pina.
Mellan 35 och 40 snittade jag på 5:45 minuter per km.
Mellan 40 och 42 snittade jag 6:18 minuter per km.
De sista sju km tappade jag 200 placeringar och jag kom slutligen in på plats 2317. Det kändes som att jag blev omsprungen av alla. Jag är nöjd med totaltiden, så jag ska inte älta min besvikelse, men bara för att understryka hur jävla ont det gjorde ska jag berätta en sista sak. Inne på Stockholm Stadion, det är kanske 250 meter kvar, var jag tvungen att stanna och gå två gånger. Jag brukar ha pannben, jag brukar kunna fortsätta trots att det gör ont. Men det gick inte. Totalt stannade jag och gick säkert 50 gånger de sista sju km.

Nu till den stora frågan. Vad ska jag göra för att minska mina problem med kramp i vaderna? Jag får vadkramp både i löpning och simning och t.o.m. i cykling. Jag är vältränad, det är inte vätskebrist, jag äter nyttigt och har dessutom knaprat magnesium i några veckor, jag var inte helt slut eller utmattad. Så vad göra?
Någon som har några idéer?

Efter Stockholm Marathon
Löparklubbsgänget 45 minuter efter målgång. Från vänster, Kenneth, Jenny, Michael, Sofia, Tony, Abbe och Tegen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.