Racereport Älebyloppet

Älebyloppet är ett lokalt mindre lopp. Varje varv är 12 km och man kan välja 1, 2, 3 eller fyra varv. Det vill säga 12, 24, 36 eller 48 km.
Mitt mål var att springa 24 k, som ett sista långpass innan IronMan. Min oro var hur ont det skulle göra i mitt brutna nyckelben, eller rättare sagt när det skulle börja göra riktigt ont. Typ knivar in i axeln. Vid mina rehabrundor de sista två veckorna har det som längst tagit åtta km. Jag var lite inställd på att jag skulle tvingas bryta…

Jag och Waldebring var ute vid Äleby Gård runt halv tio. Jag visst innan att vi skulle vara några från klubben. Men det var många fler än så. Vi dominerade verkligen startfältet. Vi var 18 stycken från Strängnäs löparklubb i ett startfält av kanske 40 personer.

Exakt klockan 10 gick startskottet. Nu talar vi skott, de skjuter ett löst skott med ett hagelgevär ?
Jag hamnade snabbt i den långsammare gruppen. Vi låg i 5:30 tempo, dvs där jag hade tänkt ligga under största delen av loppet. Jag är tränad för mycket snabbare tempo än detta, så jag låg först i min lilla grupp och kunde inte låta bli att dra upp tempot för dem. Jag hade lite dålig samvete för det, så efter att försökt springa långsamt i 2 km så gav jag upp. Ökade till 4:45 och sprang i kapp gruppen före mig. Där låg bland annat Waldebring och Alexanderson. Vi låg i 5-tempo i tre km tills vi tröttnade på att det låg folk framför oss och vi ökade. 9 km in i loppet sprang vi om två tjejer som vi inte träffat tidigare. Efter ytterligare två km sprang vi om två till. Nu var det bara Stenvall och Lagerman före oss. Vi han inte riktigt ikapp dem innan varvningen. Men då de stannade till för att dricka vatten så var vi ikapp.
Jag och Waldebring stack först från varvningen, jag tog för givet att de andra skulle hänga på, men vi såg dem inte mer. Vi sprang ihop någon kilometer till, sedan ökade Waldebring ytterligare och jag valde att inte hänga på. Sista varvet, dvs de sista 12 km gick i 4:45-tempo. Att jämföra första varvets 5:10 tempo. Snittet på de 24 km blev 4:52 och jag kom in på andra plats efter Waldebring.
Vid 21 km började det göra riktigt ont i muskuleraturen runt nyckelbenet. Det stack till några gånger så att jag nästan fick tårar i ögonen. Men på det hela var jag väldigt nöjd. Det gick både fortare och med mindre smärta än vad jag hade vågat hoppas på. Det känns nu möjligt att köra ett maraton i 5:45-tempo om två veckor. Som en del av IronMan alltså.

Efteråt gick vi ned och badade i Mälarens lite för kalla vatten. Fördelen med detta lopp är maten efteråt. Pulled Dear som vi satt och åt samtidigt som vi berättade lögnaktiga historier om hur fantastiska vi var under dagens lopp.

Ärlebyloppet är en kul liten tävling. I år hade de bytt till en sportdryck med smak vilket vi löpare är mycket tacksamma för. Är som alltid imponerad av de som sprang alla fyra varv. Grattis till Er Sofia, Abbe & Lagerman.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.