Racereport Göteborgsvarvet

Vi lämnade Strängnäs på fredageftermiddagen och kom ned till Göteborg och mässan där vi hämtade ut nummerlapparna under ordnade former. Trots fotografiet var det en väldigt lugn fredagkväll med Thai takeaway. Morgonen därpå vaknade jag innan klockan sex i vårt fantastiskt fina hyrda ”penthouse” som tyvärr saknade mörkläggningsgardiner. Hela förmiddagen blev lugn med mycket kaffe, vila, skratt och tävlingsförberedelser. Strax efter tio så tog vi en promenad över Chalmersområdet för att ta bussen till Marklandagatan. Vi irrade runt lite på startområdet innan vi hittade ett lämpligt ställe att boa in oss på. Det var riktigt varmt, närmare 30 grader och sol från blå himmel, så vi ville absolut sitta i skuggan. Vi visste att det skulle vara varmt först och att det skulle bli svalare på eftermiddagen. Frågan var bara om det skulle hinna sjunka några grader innan start? Förutom oss som sovit ihop lyckades vi få tag på några fler från klubben för gemensamt gruppfoto och peppning.

Halv ett gick vi bort till väskinlämningen och började värma upp. Sprang knappa 2 km i uppvärmning och tänjde ut några muskler. Av vännerna var jag själv i min startgrupp, men jag var verkligen inte ensam i fållan. Det var säkert 2000 människor där, men det var ganska lugnt och inga armbågar. Det är tydligt hur alla går in i sin ”bubbla”, ingen som vill prata eller umgås med någon annan. Jag valde att ställa mig i den bakre hälften, kanske så långt bak som sista tredjedelen.

Starten gick som förväntat och jag sprang i planerade 4:30 tempo de första fem kilometrarna. Det var fortfarande ordentligt varmt och jag använde alla duschar som fanns och försökte springa i skuggan av husen där det gick. Nedvägen från Älvsborgsbron tog jag i lite och låg närmare 4-tempo under någon kilometer. Hela Hisingssidan var fantastisk, jag kände mig inte trött, låg lite före planerat tempo och sprang om hundratals människor. Jag tog mig gel strax innan 10 km. Fram till 15 km drack jag något vid varje vätskestation och sprang igenom alla duschar. Jag kände mig fortfarande otroligt pigg. Göta Älvsbron, som jag oroat mig lite för, gick bra, sänkte farten lite på uppvägen men sprang ändå om många. Efter puckeln tillät jag mig springa lite fortare igen. När jag kom ned och rundade Nordstan kände jag av lite krampkänningar i högra vaden. Då jag av bitter erfarenhet vet att kramp kan göra riktigt ont, jag har stapplat in i flera målgångar så bestämde jag mig direkt att sänka farten. Om jag räknat rätt så hade jag ett par minuter på mig för att nå mitt mål på 1:35. Så jag kunde kosta på mig att sänka lite, jag försökte även ändra löpsteget lite och springa än mer på tårna.

Avenyn fram var som vanligt trång men det var väldigt mycket publik, en fantastisk känsla. Rundade Poseidon och tog en sista mugg vatten. Svamparna, som Sebbe senare berättade att han trodde var ananaser, struntade jag i. Tyckte inte det var varmt längre, temperaturen hade sjunkit ordentligt. Sista kilometrarna sänkte jag farten ytterligare då jag kände av krampen hela tiden. Var livrädd för att trampa lite snett eller sparka in i en trottoarkant, för då skulle krampen kommit fram med full effekt. Sista fem km gick i 4:37-tempo. När jag passerade över Dag Hammarskjöldsleden och kom in i Slottsskogen blev jag lite orolig för att jag skulle missa måltiden så jag var tvungen att öka sista biten. Fantastiskt skönt att passera mållinjen och se att klockan stannat under 1:35. Nytt personbästa!
I målfållan stod jag still några minuter innan jag började sträcka ut vaden. Efter fem minuter kändes det ganska bra. Hämtade ut väskan och bytte till torra kläder. Orkade inte ställa mig i den långa duschkön. Konstigt nog hade de bara fått igång två av fyra duschvagnar? Väl tillbaka på samlingsplatsen så ville man inte sitta i skuggan längre, nu var det kyligt. Vi väntade in varandra och tog oss hemåt mot lägenheten efter att en av Västtrafiks informatörer fullständigt idiotförklarat mig då jag försökte visa mig lite på styva linan gällande vilket spårvagn vi skulle ta…

På kvällen blev det självklart fest, alla ville prata om just sitt lopp och sin upplevelse. Ett helt galet tjöt om blånaglar, blåsor, kilometertider, vem som var starkast och vilken tid man egentligen borde ha presterat. Tyckte lite synd om Lagermans tjej som var med, hon tyckte nog inte vi var jättefestliga?

42 891 kom till start och 42 430 av oss kom i mål. Från Strängnäs Löparklubb var vi 11 stycken.

Jag hade en fantastisk helg med just så mycket skratt som jag hade hoppats på. Stort tack till Sebbe, Tegen, Livsnjutaren och Walde som jag spenderat 48 intensiva timmar med.  Väldigt väldigt intensivt, och väldigt skönt var det att komma hem och vila öronen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.