Racereport Örebro halvmaraton

Så var det dags. Efter en lång dags möten på kontoret i Vaxholm så satte jag mig i bilen kl 14:45. Lite tråkigt att inte få tiden i bilen med löparkompisarna, uppsnacket brukar vara en kul del av tävlingen.

Framme på plats vid fem, där jag träffade Jenny, Sofia, Walde och Stenvall. Anmälan, nagla fast nummerlapp, uppvärmning och ett sista toabesök. Plötsligt var det bara 10 minuter kvar till start. Vi joggade bort mot starten där det stod ca 200 kvinnor och män.

Vi fick en löpare att ta ett gruppfoto på oss och jag lade upp det på Strängnäs löparklubbs Facebooksida. Det är ju viktigt att vi visar upp oss 🙂

Anders Stenvalls målgång

Starten gick, och jag sprang alldeles för fort i två km. Jag borde verkligen veta bättre, men just då visste jag inte det. Första km i 4:00-tempo och den andra i 4:10. Jag skulle ju gå ut i 4:20-tempo!

Det vara bara att sänka farten och börja hämta andan. Efter fem km hade jag det tufft, vet egentligen inte varför? Förmodligen för att jag gick ut för hårt. Blev omsprungen av ganska många i början. Stod nog lite för långt fram i starten, men det var omöjligt att veta. Efter 8 km så sprang jag ihop med två kvinnor och ett par män. Vi stannade alla till på vätskekontrollen vid 8 och jag tog ett glas sportdryck. Vid 11 stannade vi igen, jag missförstod funktionären och fick vatten, innan jag bytt till sportdryck hade jag tappat 10 sekunder på min lilla grupp på 5 löpare.

De följande 2 km sprang jag ikapp en av tjejerna och hon kroknade då. Vid 15 var jag ikapp de andra. Jag och en kvinna sprang om de båda andra och lämnade dem bakom oss. Jag låg bakom henne och orkade inte komma om eller gå upp och dra. De sista 3 km låg vi i 4:20-tempo och när det var 1000 meter kvar försökte jag verkligen komma om henne men det gick inte, men en fartökning fick vi.

Jenny Andersson & Sofia Ericssons målgång

Måltiden blev 1:32:21. 21 sekunder långsammare än vad jag siktat på men 2 minuter snabbare än mitt tidigare personbästa. Då kan man inte vara annat än nöjd.

Örebro halvmaraton var ett väldigt fint arrangemang. Fin och snabb bana utan trafik eller backar. Bra utplacerade funktionärer vid alla korsningar och tillräckligt med vätskestationer. Det enda minuset är att de inte har någon medalj. Ingen stor grej kan man tycka, men jag tycker om att få en medalj.

Slutligen en reflektion, min puls var inte uppe i zon 5 en enda stund, jag var inte hysterisk trött och lade mig ned efter målgång. Det som hindrade en snabbare tid var helt enkelt muskeltrötthet. För att få en bättre tid måste jag trappa ned på träningen, mer och tidigare. Den kunskapen tar jag med mig till Stockholm maraton om sex veckor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *