Reflektioner efter årets första kvartal

Ytterligare en träningsvecka tillhanda. Har nått mitt mål med 10 timmars bra träning. Antal timmar är naturligtvis inte allt. Men det ger en bra värdemätare. Syftet är fortsatt att hålla en hög träningsdos, utan att få några överbelastnings- eller andra skador.

Första kvartalet har gått bra, även i jämförelse med de sista två åren då jag varit på träningsläger på Kanarieöarna. Att lägga in en 30 eller 40 timmarsvecka boostar volymerna! Volymerna går inte riktigt att jämföra då jag inte hade något träningsläger detta år.
I januari låg jag under de sista två åren, på grund av ovan nämnda träningsläger. I februari låg jag bättre till än alla historiska år och i mars matchade jag 2017-års toppvolymer. Månaden mars innehåller fem veckor istället för de andra månadernas fyra veckor, så det ser ut som en väldigt kraftig tillväxt, vilket alltså inte är sant. Jämförelsen stämmer dock mellan åren.
Lite kul är att se hur tydligt 2017, röd kurva, sticker ut som högvolymsår. Då körde jag min senaste Ironman. Förra året, orange kurva, körde jag ”bara” klassikern och vasaloppstrippeln, då kunde jag ta det lite lugnare.
Den långsiktiga planen var att förra vintern skulle jag fokusera på löpning och denna vinter på cykel/trainer. Har väl inte lyckats fullt ut, men förra vintern sprang jag mer, och eftersom volymerna är högre detta första kvartal så har jag nog spenderat mer tid i sadeln.

Nu ska jag ha en lite lugnare vecka. Periodisering! Resor ställer till det så att det inte blir ett enda cykelpass. Men löpningen ska jag nog få till.

Appropå cyklingen så är det väldigt kul att utesäsongen startat så tidigt. Har varit ute med landsvägshojen 60+75 km och två pass med MTB. Lördagens långpass var inte riktigt lika blåsig som förra lördagens, men nästan. Alexanderson var klart starkast, själv hade jag mjölksyra sprutande in i  mina lår några gånger för mycket. Men kul var det.

Ett annat härligt pass var när jag sprang från en konferens på Djurgården, via Strandvägen, gamla stan, Södermälarstrand och vidare till Älvsjö. När man som jag inte brukar springa i storstäder, så var det väldigt kul. Skulle jag göra det varje dag hade jag blivit galen på alla rödljus, bilister och turister som envisas att vara i vägen där jag ska springa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.