Sista dagarna på Playitas, Fuertaventura

Sitter på planet hemåt från Fuerteventura och reflekterar över veckan som gått. Ska försöka beskriva de sista dagarnas träning. Trettio timmars träning har jag och mina båda triathletvänner, Anders Stenvall & Jenny Andersson, fått ihop om vi lägger till dagens morgonlöpning.  Sofia Eriksson och Abbe Ahlström, som inte cyklar och simmar, fick ihop nära 25 timmar, mycket tack vare över 160 km löpning under veckan.

Fredag
Vi startade morgonen med 2000 meters simning som vanligt. Framåt 10 satte vi oss på cyklarna och cyklade tvärs över ön mot Ajuy. Det var 34 km dit med ett bergsmassiv som måste passeras. När vi kom dit var vi alla otroligt fascinerade över de stora vågorna som rullade in på stranden. Grymt imponerande att se naturens krafter. Inte läge att testa openwater just den dagen. Cyklingen hem var fin då det var medvind den sista milen. Dyningar in till Ajuy
Efter cyklingen vilade vi någon timme vid poolen. Det var inte riktigt värme nog för poolhäng, men vi satt där och tog våran lunch yogurt. De andra alltså, jag tog en bira. Efter ”lunchen” tog vi en kortare löptur på 7,5 km i lugnt tempo. Jag kände av benen från löptävlingen dagen innan och höll tempot långsammare än 5:00 trots att Stenvall hetsade mig att hänga med på spurten.
Därefter började dagens huvudattraktion. Vi hade simcoaching av Jonas Colting. På grund av dagens pass var vi ganska trötta när vi startade klockan 17. Alla ville vi visa oss duktiga inför Colting, men insimningen på 200 meter blev otroligt jobbig. Jag funderade verkligen på hur detta ska gå?
Tack och lov så började Jonas C med att säga till oss att vi bara kör 25 meters längder, det tänkte vi nog alla tre att vi skulle klara av. Jonas Colting sade att vi bara skulle använda halva bassängen för att han skulle se oss bättre, men jag anar att han förstod vilket skick vi var i..
Colting var grym, han är inte bara en duktig triathlet, han är också pedagog. Otroligt tydlig i sina instruktioner och jag är säker på att alla inom 300 meter hörde instruktionerna.

Jag, Jonas Colting, Jenny Andersson Anders Stenvall

Bredare simtag, plaska mer (strunta i hur det ser ut), bensparkarna ska inte vara kraftiga, bara för att ”styra” och kör inte långa pass. Kör 25 eller 50 meters intervaller och vila sedan 20 eller 30 sekunder. De längder vi gör ska göras i högre fart med bra teknik. Ja, det var fruktansvärt jobbigt, men vi lärde oss mycket. Det kommer blir annorlunda simpass när vi kommer hem till Strängnäs. När jag frågade om betalning så sade han att han bjöd på coachningen. Colting var en trevlig bekantskap, han steg betydligt i min aktning, tidigare trodde jag att han ”bara” var en duktig atlet och entreprenör, men när vi väl lärde känna honom insåg jag att han även var väldigt trevlig.

Lördag
Skippade simningen på morgonen, då vi skulle cykla lite längre och ville komma iväg tidigare. Dagens pass skulle vara över öns högsta punkter, tre större berg skulle passeras. Det var nog inte bara jag som undrade hur det skulle gå. Det visade sig bli en fantastisk cykeltur. Den klart bästa hittills. Ganska exakt 80 km med 1111 höjdmeter. Tufft uppför i många backar och läskigt utför på sina ställen då asfalten inte var så bra överallt. Inga lösa stenar, men väldigt grov. Den sista milen drog jag och Anders omväxlande. Det näst sista 5 km blocket snittade vi 53 km/ h och det sista fem km blocket låg vi i 49 km/h. Otroligt kul avslutning och vi kände oss som kungar, vilket passade rutten bra då den heter ”Two Kings”.
Vägarna som vi cyklade på var inte jättebreda. Det skulle lätt kunna bli läskigt med all trafik. Men spanjorerna är otroligt hänsynsfulla. De stannar till innan de passerar, de håller ALLTID minst 1,5 meter när de passerar en cyklist. Här har vi svenskar verkligen något att lära.

Sofia, hjälten

När vi kom hem ville Sofia springa sitt andra pass för dagen. Så jag hängde med henne på ett löppass till den närmsta staden, det blev 14 km Fint pass som var sjukt jobbigt de första kilometrarna då det var mest uppför. Dock fick jag tillbaka orken efter en kvart, men stark var jag inte. På vägen hem snubblade Sofia till i stenöknen och slog sig ganska ordentligt på knä, armbåge och panna på de vassa vulkanstenarna. Så vi fick gå några minuter, men Sofia är tuff så snart sprang vi igen.

Återhämtning

Dagen avslutades som alla dagar med 45 minuter stretching. Bra arrangemang av Playitas, det mjukar upp stela kroppar. Instruktörerna varierar i kvalitet, vi skrattade gott åt posen ”chicken in the owen” som var dagens instruktörs specialitet.

Till frukost denna dag hade jag blivit approachad av en vilt främmande man. Efter lite förvirring insåg jag att det var en gammal klasskamrat från mellanstadiet. Peter Nording, dock tog det mig hela dagen innan jag kom på att han heter Peter. Har inte sett honom på 35 år. Men han var sig lik. En stor fördel var att jag fick någon att dricka några bira med på kvällen. Om det är något mina träningskamrater är dåliga på så är det att dricka öl.

Söndag
Dagen innan hemresan var ytterligare en fantastisk dag. Vi cyklade samma rutt som dagen innan. Då jag efter att ha nått toppen vände tillbaka och ”plockade upp” Jenny så fick jag någon kilometer extra och totalt 1135 höjdmeter. Det var fantastiska vägar med stup på ena sidan och en meters djupt dike på den andra. Det gällde att hålla tungan rätt i mun då farterna lätt blev höga. Jag stannade till och tog några fotografier på väg ned från berg nummer två. När jag skulle komma ikapp Jenny och Anders igen blev det inte bättre än att jag vinglade till och fick framhjulet på utsidan av vägen och vurpade. När första chocken lagt sig så insåg jag att det bara var skrubbsår. Knä, axel, hand och lite på handen. Inte så trevligt men det kunde ha slutat mycket värre. När jag kom ikapp de andra så stannade vi på samma fik som dagen innan. Det tog en stund innan jag kom ned ur varv. Jag hade nog fått en liten chock av vurpan, men det insåg jag först när jag satt mig ned och tagit det lugnt.

Vila i Ajuy

Efter hemkomst satte vi oss direkt i hyrbilen. Sofia och Abbe hade sprungit över till Ajuy, mitt i värsta middagsvärmen, dryga tre mil till andra sidan ön. Vi hämtade upp dem och körde hemåt. Imponerande av dem att springa tre mil efter att ha snittat över två mil varje dag!

På eftermiddagen bestämde vi oss för att testa våtdräkterna i 50-meters bassängen. Vi hejade på Colting som låg i bassängen bredvid. Där simmade även en blond tjej med landslagsdräkt, jag tittade inte så noga på henne då jag inte känner igen simtjejerna. Tills Jenny uppmärksammade mig på att det var Lisa Nordén! Självklart frågade jag henne om hon kunde tänka sig att ställa upp på ett foto med oss. Detta gjorde hon glatt trots att hon måste frusit ordentligt efter sitt långa pass. Jenny fick även låna hennes badmössa då hennes IM-mössa spruckit. Att ligga och simma i grannbanan med Lisa och Jonas är ibland det coolaste man kan göra som triathlet. Vi snackade lite glatt med dem som om vi varit vänner sedan länge, härligt inbjudande och vänliga trots att de är så duktiga och kända atleter.

Som jag inledde detta långa blogginlägg med så sitter jag nu på planet hemåt. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att vi haft en fantastisk vecka. Med dagens löppass så kom jag upp i 30 timmars träning. Kroppen har klarat det och har snarare överträffat förväntningarna än något annat. Självklart har vi varit stela på mornarna, men det har gott över ganska snabbt. Playitas har varit en trevlig bekantskap, kommer gärna tillbaka. Mat, personal, boende, träningsfaciliteter och allt har varit riktigt bra.

Trots all träning är det ändå kamratskapet med träningsvännerna jag kommer att komma ihåg. Så otroligt roligt det varit att spendera en vecka med Er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *