Sista passen innan IM Kalmar

Anders Stenvall

I går, lördags, körde jag det första simpasset sedan jag kraschade i Vansbro 1:a juli. Jag var nervös och smågnällig hela dagen tills vi skulle träffas och köra vårt pass klockan 17. Skulle jag klara av att simma?
Mitt mål var bara att testa, kanske 500 eller 1000 meter. Att sätta på våtdräkten gick överraskande bra. Själva simningen fungerade. Svullnaden som finns kvar trycker på frakturen. Så nog känns det. Men det kändes inte skadligt ont. Ondare än rehabiliteringen jag gör 4 gånger per dag, men absolut inte omänskligt. Dock så tog jag det lugnt, jag tog inte i med vänsterarmen och att rotera gjorde ont. När jag kom upp efter knappa 900 meter så var jag mycket nöjd. Att ta av våtdräkten var det som smärtade mest.
Nu är jag övertygad om att jag kommer kunna simma 3 800 meter nästa lördag. Tiden kommer inte bli något att skryta om, förmodligen över 1:30. Men det spelar mig ingen roll längre, jag är glad att jag kommer att kunna köra.

Idag så hade jag lugna intervaller på schemat, sexhundringar. Träningsmässigt spelar det ingen roll längre vad jag gör. Det är för sent att bygga upp något. Däremot kan jag få en bra känsla om pass känns lätta, om jag känner mig stark. Psykologi är viktigt.
Planen var att ligga i 4:30, kanske så snabbt som 4:15. Det gick så där…
Den första sexhundringen gick i 3:27-tempo, sedan låg de övriga sexhundringarna mellan 3:50 och 4:05-tempo. Oerhört kul att kunna så fort utan att egentligen ta i. Den första tog jag absolut i, men sedan sprang jag och höll igen. Jag är så mycket bättre löpare jämfört med ett år sedan. Det ska bli riktigt kul att se på vilken tid jag klarar maraton på lördag.

Nu när jag vet att jag kommer kunna genomföra simningen börjar jag funderar på IRONMAN på allvar. Mindre än en vecka kvar nu.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.