Tegens hemska långintervaller och ett kortare duathlon

Måndagskvällen skolkade jag från frisimsträningen. Det är andra veckan på raken, då jag var i Barcelona förra veckan. Måste se till att pallra mig dit nästa vecka. Valde bort träningen, tog en vilodag för att tillbringa kvällen med grabbarna och meka med gräsklipparen. Till deras, och inte minst min egna förvåning, lyckades jag montera bort bensintanken, rensa bensin- och luftfiltren och få igång framdriften.  Nu ska jag bara få grabbarna att använda den också.

Tisdagen hade jag o Tegen bestämt oss för att köra en repris på förra årets tuffaste löppass. 3 x 30 minuter i 4:10 – 425-tempo med fyra minuters gångvila. Ett riktigt tufft pass. Dessutom skulle vi köra det just idag, årets varmaste dag hittills, 25 grader!
Jag sprang ned till bron och mötte Tegen, fick en uppvärmning på strax över två km. Sedan stack vi iväg, första intervallen gick på 4:13, precis enligt plan. Den andra hade en del uppförsbackar och vi fick inte riktigt upp farten, det var sjukt jobbigt. Tegen drog ifrån 20 meter halvvägs och jag orkade inte komma ikapp fören de sista 500 meterna, då det flackade ut. Efter denna intervall var vi helt slut, då menar jag dödens slut. Vi talade allvarligt om att bryta! Vi bestämde dock att starta den sista, vi var på högsta höjden och hade 1500 meter nedförsbacke. Vi sprang ”bara” 8 minuter i den sista intervallen, det blev den snabbaste, men bara tack vare nedförsbacken. Tegens puls ville inte riktigt gå ned efter den sista intervallen, det var inte utan att jag började undra vad som pågick i värmen? Långsamt, mycket långsamt lunkade vi hemåt. Totalt fick jag ihop 19,5 km. Ett riktigt tufft kvalitetspass, ett av de bästa!

Snabbt TempopassJag har länge varit lite missnöjd med snitthastigheten när jag cyklat själv. Jag har legat på knappa 28 km/h medan jag tycker att jag borde klara över 30 km/h, åtminstone då jag bara kör fyra fem mil. Onsdagskvällen, då jag stack iväg på tempocykeln tänkte jag att jag inte ska köra så långt, men ta i lite mer än vanligt. Trots gårdagens hemskepass. Jag blev otroligt nöjd när jag kom hem och konstaterade att jag snittat i 29,8 km/h. Dessutom ökade jag till över 30 km/h de sista två milen.

Lyssnade på en intressant Pod på väg in till Stockholm i onsdags. Den handlade om den senaste matreligionen, Proteiner, och dess magiska egenskaper. I korthet så säger läkarna och vetenskapen att ingen behöver proteintillskott förutom riktiga muskelbyggare. Om man äter bra och omväxlande mat, som jag gör. Det positiva är dock att det inte heller var skadligt att överdosera med proteinshaker, kvarg osv. Lyssna gärna, de första 25 minuterna är mer vetenskapliga och handlar om att bota sjukdomar, efter 27:50 är programmet mer relaterade till träning. Kropp och själ, Protein-hypen

20160512_192632_resized
Livsnjutaren mitt i ett Tigersprång

20160512_192710_resizedPå torsdagen blev det ingen riktig träning, vi hade dock ett kundevent med Beachvollyboll. Otroligt kul och förvånansvärt jobbigt. Om jag blev andfådd, vad blev då de andra som inte är lika vältränade? Riktigt kul och bra event med avslutande god mat och tre alkoholfria öl.

Fredagen blev hemmadag då det skulle köras barn till kanotpaddling och en grabb låg sjuk hemma. Stack iväg på ett duathlonpass på förmiddagen. knappa 4 mils cykling i 28 km/h-tempo och sedan 7,5 km löpning i 4:35-tempo. Ytterligare ett bra kvalitetspass.  Duathlon
Nu blir det långpass i helgen i lägre tempo.

 

Slutligen en lite kul avslutning. Som svensk hatar jag självklart Peter Northug. Men jag måste erkänna att jag tycker lite bättre om honom efter att han visat sig själv med en stor portion självdistans i denna joga film. Han är lika stel i kroppen som jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.