Bakfyllelöpning

Hade en fantastisk kul kväll med 7 kompisar från löparklubben i går. Dock blev det väldigt mycket rödvin, så jag vaknade med skallebank och mådde riktigt dåligt.

Naturligtvis vill man inte visa för familjen att man är så patetisk så att man inte kan dricka med måtta och förstöra dagen därpå, så efter en lång sovmorgon och ytterligare en lång tid i sängen så var det bara att palla sig upp. Funderade ett tag på att kräkas, men den funderingen kämpade jag ned. På med löparkläderna, hej då till flickvännen och hennes båda minioner som strax efter skulle åka hem till sig, och ut i kylan.

Då jag visste att tempot skulle bli skit, och jag inte ville att mina kompisar på jogg.se ska se hur dålig jag är, så stack jag ut i skogen istället. Där kan jag skylla det långsamma tempot på stigarna och rötterna. Minst 10 gånger fick jag upp ”kräk” i munnen, svalde ned det och fortsatte löbakfyllelöpningpa. Många gånger funderade jag på att börja gå, kan inte komma på när jag sist hade sådana funderingar under en löptur, men jag fortsatte att springa. Fy vad det var tuuungt!

Jag kom inte bara ut i skogen, jag kom hem också, till slut. Det blev knappa 11 km i 6:06-tempot, patetiskt dåligt. Tror inte heller att det gav någon speciell träningseffekt, men det byggde definitivt pannben.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.