Frisim är inte min grej

Frisim är verkligen inte min grej! Jag började en frisimskurs för tre år sedan nu. Måndagar 20:30 och det höll på en timme, förutom att man kom hem 22 och ungarna hade somnat så var det mycket annat som var skit med det.

Första 18 månaderna började ångesten på måndagar ungefär vid lunch, jag tyckte simmandet var otroligt jobbigt, inte fysiskt jobbigt, inte muskeltrött, men att inte få luft och att vara sämst med sämst utvecklingskurva. Att var sämst klarade jag ganska bra, lite ovant, men jag var nybörjare. Men jag kunde inte crawla 15 meter när jag började. När jag första gången klarade av att köra 25 så hängde jag på poolkanten i två minuter och andades. 500 meter var mycket på en timme!
jag tycker fortfarande det är jobbigt, men nu tycker jag det är kul, jag har ett tydligt mål och vet att jag måste göra det om jag ska nå målet.

I somras körde jag en hel del openwater, och i Stockholms Triathlon så var det första gången jag klarade 1500 meter frisim utan att ta en paus med bröstsim, tre år tog det!

Innan jag simmade så tog jag en lugn runda i eljusspåret, 4,2 km, för att mjuka upp vaderna efter Lidingöloppet. Säsongens första pass med mössa.

målgång LL

Till höger ser ni min och Tony Livsnjutarens målgång i LL. Bilden är stöldgods från marathonphotos, de ska ha tack för det, men alla 15 fotografier som de erbjöd var för suddiga för att köpa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.