Premiär på Lidingöloppet

Jag har sprungit halva Lidingöloppet många gånger, men aldrig hela 30 km och aldrig den fruktade Abborrebacken. Jag kan inte påstå att jag var speciellt orolig, jag har grundkonditionen, men lite speciellt är det alltid med nya lopp.
Vi var sex vänner från löparklubben som startade i startgrupp 3, ett par var i tvåan och två stycken i startgruppen efter oss. Jag lämnade Tony, Jenny och Sofia efter mig redan efter 3-4 km, jag försökte hålla 5:15 tempo. Men det var mycket folk, så tempot blev lägre och när det tunnades ut så sprang jag lite för fort.
Allt gick bra fram till 20 km, sedan började jag få krampkänningar i vaderna, något som blev värre o värre hela vägen in i mål. Sänkte medvetet farten ned till 5:30 så jag var inte galet trött ens när jag kom i mål. Tony kom ikapp vid Abborrebacken början, så vi sprang ihop de sista 5 km, peppande varandra, och korsade mållinjen tillsammans på 2:41:56.

Kramp är något jag får ganska ofta i längre lopp. Vetenskapen har en massa idéer, men inget definitivt, salt-, magnesium- och vätskebrist är de vanligaste. Jag drack ett glas sportdryck vid varje vätskekontroll, jag hade druckit bra med vatten innan, så det är inte självklart vad orsaken var för mig? Men jag har nu bestämt mig för att börja med excentriska tåhävningar morgon och kväll.

20150926_161002_resized 20150926_123121_resized

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.