Inför Stockholm Marathon

Stockholm maraton. Äntligen! Jag vaknar idag, fredag morgon, och känner mig skadefri och stark. Förra året var jag så säker på att jag skulle komma ned mot sub 3:15 efter att ha snittat 60 km per vecka sedan september året innan. Men redan en vecka innan start visste jag att värmen skulle göra det omöjligt. I år är målet sub 3:20. I år ska det gå.

15 700 har betalat för att få starta. Jag gissar att det faller ifrån något tusental som inte kommer till start. Men vi är många som kommer stå där på startlinjen. Den äldsta löparen är en man, Knut, på 92 år, respekt! Hoppas han startar och tar sig i mål. Det startar 1383 män i min åldersklass, 50 – 55 år. Och vi är 29 stycken från Strängnäs varav nio är kvinnor.

Uppladdningen har gått bra. Känner mig stark och snabb efter PB på varvet. Träningen har gått bra sedan dess och toppningen/nedtrappningen har fungerat väl.

Det enda negativa är att jag simmat openwater tre kvällar på raken sedan i söndags. Jag blev så brutalt nedkyld varje gång så det tog flera timmar att bli varm. Nedkylningen och all pollen i vattnet, som jag verkar snortat upp i näsan, har gett mig en allergireaktion som påminner om förkylning. Alltså, jag var inte förkyld, men snörvel och lite lätt huvudvärk, får det varje år när jag börjar simma utomhus. Men i går, torsdags em gav det med sig. Och nu känns det bra. (Skriver jag samtidigt som jag nyser)

För att få in känslan så var Tony, Peo och jag själv uppe och hämtade nummerlapparna till oss själva och 10 andra. 13 goodiebags, 13 nummerlappar och 13 chip. Peo lyckades snacka upp sig så att han startar klockan 12 som vi andra. Expot är som alltid en besvikelse, varför kan det inte vara mer som Göteborgsvarvet? Här har Stockholmarna lite att lära

42 195 meter av löpning blir det på lördag. Min snabbast tid tidigare var i Budapest för 1,5 år sedan. Strax under 3h och 25 minuter. Ska slå det med minst fem minuter. Det bör gå.
Jag har haft en bra träningsvår. Sprungit och cyklat så mycket som jag planerat. Löpningen är visserligen mindre än förra året, men mer timmar på cykeln kompenserar. Framförallt är jag mindre skadad än på många år. Mina vader och hälsenor har inte varit så mjuka på säkert tre år, kanske ännu längre. De sista fem åren har kramp i vaderna hindrat mig den sista fjärdedelen i varje långlopp jag ställt upp i. Antingen har jag tvingats stanna och sträcka ut vaderna då krampen varit för våldsam eller så har jag tvingats sänka farten ordentligt för att undvika att få kramp. Samtidigt som jag varit livrädd för att springa upp eller nedför en trottoarkant för att inte riskera en krampatack. Göteborgsvarvet gick mycket bättre än tidigare, tror det kommer göra det i morgon också. Jag har nämligen skött min rehab. Egenmassage, foamroller, tunga dynamiska tåhävningar i trappan med 20 kg i ryggsäck, samt professionell massage av vaderna fem gånger de sista månaderna. Nu ska det gå bättre.

Maran är en fest. Många av mina träningskamrater har tävlingen som huvudmål. Tävlingen är alltid kul och alltid utmanande. Att ta sig runt är en utmaning och man ska ha respekt för distansen.
Walde, Tegen och jag själv hade bestämt att köra 4:42-tempo från start. Tyvärr är Tegen förkyld och kommer inte till start så nu är vi bara två. Hemskt tråkigt för honom, men även för oss. Han är den som är bäst på att hålla beslutat tempo. Lider med stackars Tegen, men han får slå mig nästa år i stället. De första 25 km är inte mycket att snacka om. Men på södern, andra varvet, händer det något. Först Backen upp på Folkungagatan och sedan Lundagatan samt Västerbron. I princip är alla uppförsbackar samlade där. Hoppas att skyltmannen står där han brukar. Går dessa bra är det bara åtta, relativt platta km kvar.

Banprofilen Stockholm Marathon

Kommer ta med mig 2 x 30 grams Umara gel att äta varje timme. De 60 gram plus några muggar sportdryck med ca 10 gram kolhydrater kommer ge mig 80 – 90 gram per timme. Mer kan min kropp inte ta upp. Sedan vet jag att jag inte kommer orka äta alla på slutet. När jag blir riktigt trött slutar hjärnan att fungera.

Just nu känns det bra, i morgon kommer jag vara nervös. Hoppas att ni i publiken hejar på alla oss strängnäslöpare. Det kommer vi behöva.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.