Och så är det dags för varvet igen

Så är det dags för Göteborgsvarvet om ett par dagar. Tror det är femte eller sjätte gången för mig. Sedan några år tillbaka är det tradition att vi är ett gäng från Strängnäs som åker ned och bor gemensamt. Springer gör vi inte gemensamt, för det är ändå tävling. Nummerlapp på ni vet.

Själv kommer jag ta det relativt lugnt, inte tvinga mig till något heroiskt. Stockholm Maraton om två veckor är viktigare, varvet är bara på kul. Tänker mig att gå ut med 4:30-tempo. Så får jag se vad som händer. Håller jag det tempot så blir det 1h35 minuter.
Som alltid blir det lite trångt i Slottsskogen, men efter backen vid Säldammen brukar det ordna till sig. Uppför Älvsborgsbron och på platten på Hisingensidan brukar det gå fort. Götaälvsbron är förvånansvärt lång och brant, där tappar jag alltid tid. Därefter är det bara 6 km kvar. ganska mycket långsamt uppför, men mycket publik kompenserar.

De sista veckorna har fortsatt med bra träningsvolymer. Mycket cykling, två pass simning och runt 50 km löpning varje vecka.
Det största som hänt är att mina vader och hälsenor blivit klart bättre. Jag har hållit på med tåhävningar och lite egenmassage i flera år. När det gjort för ont har jag fått massage, akupunktur eller något liknande så har den värsta smärtan gett med sig. Men det har gjort fruktansvärt ont varje morgon, sällan, men ibland, under löpning. Vad har jag gjort annorlunda då?


Jag har masserat hälsenorna på riktigt varje kväll. Anna har hjälpt mig att massera vaderna när vi ses, jag har fått professionell massage av en kiropraktor fyra fredagar på raken. Men inget av detta är nytt. Det stora är dynamiska tåhävningar i trappan med vikter. Jag började med 10 kg för ett par månader sedan. De sista sex veckorna har jag haft 20 kg i en ryggsäck på ryggen. Det gör skillnad. Tunga, regelbundna dynamiska tåhävningar. Thats the shit.
Tänk att få springa en tävling utan kramp i vaderna?

Har kört lite lugnare denna vecka. Vill inte missa träningen för mycket för att riktigt toppa. Men min kropp har varit nedtränad i flera veckor, så jag måste släppa upp lite. Under helgen körde vi tempocykling 115 km, där Björn fick punktering, och i söndags ett fantastiskt trailpass i Glömsta, upp och ned över backar och rötter samt stenar. Riktigt fint pass.

Anders, Stefan, Björn och jag själv i 28 km/h. Härlig tur.

h

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.