Racereport Stockholm Maraton 2019

Jag är så himla nöjd med gårdagens prestation. 3:13:23. Inte bara PB, inte bara sub 3:20 eller sub 3:15. Utan ännu bättre. Jag är riktigt bubblande glad över det jag genomförde. Det är inte ofta jag är det, varken med mina idrottsprestationer eller på jobbet.
12 852 löpare startade och 12 351 tog sig i mål. Det säger en del om förutsättningarna, optimala! Inte för varmt, inte för kallt, inte för mycket folk som förra året och riktigt bra funktionärer och publik.

Jag kom på plats 724 (av 12 852) topp 5,6% och på plats 57 i min åldersgrupp (av 1066) topp 5,4%. Intressant att jag inte kom bättre totalt än i min agegroup. Uppenbarligen är +50-åringar vältränade.

Strängnäs Löparklubbs deltagare och skyltmannen

Waldebring och jag hade mycket diskussioner om vilket tempo vi skulle hålla, vilken sluttid ville vi nå, vad var möjligt? Vi hade talat om 3h20min vilket skulle kräva 4:42-tempo- Men vi tyckte nog att vi båda var mer vältränade än så. Kanske t.o.m. sub 3h15 min? Fortfarande när det var en minut kvar till start hade vi inte riktigt bestämt oss. Men vi satte båda på oss ett 3:15-band, kanske var det där beslutet fattades, ordlöst.
Walde och jag skulle springa ihop. Det gjorde vi i 100 meter. Förutom denna missen gjorde jag nästan allt rätt under loppen. Åt mina gel, drack min sportdryck, sänkte tempot lite i uppförsbackarna, utnyttjade ryggar där det blåste motvind, njöt av tävlingen och pratade med medtävlande.

Fokuserad 10 meter efter start

Första milen är lätt, huvudsakligen nedför. I slutet av Kungsholmen stod Anders G och hejade, tack för det. Vidare mot strandvägen där Tegen stod. Backen upp för Karlaplan, runda TV-huset och ut mot Djurgården. Spänningen i fältet var koncentrerad. Jag gjorde halvmaran på 1h35 minuter, 4:31-tempo. I dessa farter är inte alla så sugna på att prata. Talade en del med en Hässelbylöpare. Hon pratade mycket om att första hälften bara är en transportsträcka, och så är det förstås. Fick för mig att hon skulle öka där. Men vid Gröna Lund försvann hon bakåt i fältet, förmodligen inte vad hon planerat. Försökte hitta några andra att prata med, men det gick inte så bra. Tillbaka längs strandvägen, funderade mycket på hur länge jag skulle orka i mitt tempo. Började inse att 3:15 kändes möjligt. Vidare förbi slottet, upp på Södermalm. Stannade till i ”Ice Powers” stationen och fick kylspray sprayad på mina vader och lår. Fortsatte på Söder, Hornsgatan fram, ned till Södermälarstrand och vidare till Stadsgården.

När jag passerade 30 km förstod jag att jag skulle klara sub 3h:15min, om ingen katastrof inträffade. Som mest hade jag 2,5 minuter till godo. Backen uppför Folkungagatan var tuff, men jag låg i 4:50-tempo uppför, bättre än jag vågat hoppas. Där träffade jag på Skyltmannen för andra gången under loppet, han känner igen Strängnäs löparna numera och ropade –Erik du ser stark ut. Han var så övertygande så att jag nästan trodde honom. Energi gav det i alla fall. Söderledstunneln, som kom därnäst var hemsk. Bilarna lät otroligt mycket när de passerade några meter ifrån oss. Några ”uppmuntrade” oss genom att tuta, då blev oväsendet nästan outhärdligt. Hemskt. Gärna en ny bansträckning här tack. Upp ur tunneln och ut på Hornsgatan igen. Här kom 3:15 tidshållaren ikapp mig. Kollade klockan och såg att jag hade två minuter till godo. Så jag hängde inte på. Fortsatte i mitt tempo i stället.
Slutet på Södermalm är den värsta delen, fortfarande en mil kvar och många backar uppåt. Träffade på systerdottern som stod och serverade buljong. Hon syntes på långt håll i sitt gröna hår. Fick lite pepp och energi av henne.
Uppför Västerbron. Löpningen gick bra men de spräckta högtalarna hade vi nog alla kunnat var utan. Dock är även dåligt spelad musik är bättre än ingen musik, så nog hjälpte de. Nedför bron och inne på Kungsholmen. Här har jag två gånger/år tvingats stanna och sträcka ut krampande vader, inte denna gång.
Nu började nedräkningen på riktigt, 36 km, 37 km vid centralbron, 38, 39 km precis efter Dramaten.  Precis innan 40 hörde jag en välkänd röst bakom mig –hej Erik. Walde hade kommit i kapp.

Efteråt berättade han att han sett mig sedan Västerbron. Han låg bakom och lurpassade, tog t.o.m. en gel innan han gav sig till känna. Smart taktik, får erkänna det. Jag kände att jag fortfarande hade nästan 2 minuter till godo på 3:15. Ville inte riskera att få kramp så jag hade sänkt farten till 4:45-tempo sedan 38 km. Sade till honom att fortsätta. Och jag kan ärligt säga att jag var riktigt trött nu, hade inte kunna springa fortare och hade absolut inte kunnat matcha Walde.

De sista kilometrarna handlar bara om att kriga sig i mål, det gör ont, man är helt slut och det är svagt uppför. Inne på stadion, 250 meter kvar. Bara att ösa på. Sprang om några löpare. Otroligt skön känsla att komma i mål på sub 3:15 med god marginal. Jag och Walde kramade om varandra länge i målområdet, båda var otroligt lyckliga och nöjda.

Det började regna strax innan målgång, så vi gick relativt raskt mot IP där vi hämtade upp våra kläder och tog en varm dusch. Ytterligare en fördel med att vara snabb, det är inte så mycket folk i omklädningsrummen och vid matutdelningen.

Alla i gänget verkar nöjda med maran. Sofia gjorde ett fantastiskt PB. Rickard, som satsade på sub 3:00 gick brutalt in i väggen, men bet ihop och kom igen tog sig i mål på imponerande 3:10. Peo gjorde ett fint lopp och kände inte av sina tidigare skador, Tony klarade inte sitt mål på 4 timmar men verkade minst lika glad för det. Maria fick stryk av syrran med någon minut, men de blev vänner igen efter målgång. Kenneth klarade sin 33:e mara i rad med bravur, Jenny genomförde som alltid ett starkt lopp, Damir tog sig i mål och Magnus Z var stark som alltid. Men funderar nog på att träna mer löpning för att förbättra sitt PB.
Bra jobbat alla! Det är så roligt att träna och tävla med Er.

Efterfest för alla löparna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.