Inför Ultravasan och Vasaloppstrippeln

Nummerlappshämtning. Ingen kö direkt

Målet för i år är att genomföra klassikern och Vasaloppstrippeln. I morgon är det dags för den tuffaste utmaningen av alla dessa lopp. 90 km ska jag springa och gå, starttiden är 05:00.

Som så många gånger förr konstaterar jag att det som skulle varit helt omöjligt och otänkbart för tio år sedan, inte känns så konstigt idag. Jag har ”alltid” varit vältränad, men inte alls som jag är idag.

Jenny, Sofia, Tegen och jag själv åkte upp till Sälen i går kväll. Vi kom upp till stugan ganska sent och det var egentligen bara att lägga sig och sova. Fredagen, idag, har sedan gått åt till att hämta nummerlapp, tjöta, ta små promenader, kolla starten och snacka lite till. Samt fylla på depåerna. Sportdryck som frukostdryck är ingen höjdare, men det är bra för kolhydratuppladdningen. Allt som kan vara påfyllt ska vara påfyllt.

Uppladdning med lunch och vila

Mattias Waldebring och Kenneth Bäckström som är vårt supportteam kommer upp om en stund, nu på fredagskvällen. Bra med några som kommer att heja på oss och som kan ge ombyte eller ta emot kläder under loppet. Waldebrings fru springer dessutom 45:an medan Kenneth, som skulle sprungit 90, var tvungen att kasta in handduken p.g.a. skadekänning.

En massa frågor funderar jag på så här kvällen innan. Löparryggsäck eller inte? Skobyte halvvägs eller inte? Vilka skor ska jag ha från start? Hur mycket kommer det att regna? Tröja eller linne? Hur kallt är det 05:00 i Sälen, en halvtimme innan solen gått upp? Hur ont kommer det att göra den sista milen? Att jag kommer gå i alla uppförsbackar tar jag för givet.

Sofia tv, Jenny i mitten och Tegen th

Efter förra helgens cyklande i samma spår, där jag fick brutal kramp, har jag masserat och foamrullat mig så mycket som det gått. Under måndagen och tisdagen hade jag fortfarande ordentligt ont, men onsdag morgon, efter tisdagens massage började det släppa. Även min hälseneinflammation känns bättre än på flera månader. Den känns, särskilt på mornarna. Men hälsenan är mycket mjukare och mer elastiskt än vad den varit sedan i januari när jag började med vasaloppträningen, alltså längdskidåkning. Att den blivit bättre beror helt enkelt på att jag bestämde mig för att ta tag i problemet efter Vätternrundan, att lägga 15 minuters massage på hälsenan varje dag. Minskad löpning hjälpte säkert till också.

Allt efter att dagen har gått går Sofia, Jenny, Tegen och jag själv mer och mer in i våra egna bubblor. Vi har pratat oerhört mycket om de olika sträckorna, vad vi ska äta, vilka skor som gäller. Skönt med tjejerna som redan gjort det två gånger.

Så, hur kommer det gå i morgon?
Jag är inte orolig för de första fem sex milen. Så långt har jag sprungit förut. Jag ska gå i alla uppförsbackar och ta det lugnt på platten och nedför. Konditionen har jag, så det handlar mycket om att inte slå sönder benen och att undvika få kramp. Alltså ta det lugnt även nedför. Det andra som är viktigt är energiintag. Jag måste försöka ta in 60 – 80 kolhydrater per timme. Samt en salttablett var annan timme. Målet är enkelt, ta mig i mål utan att bli skadad. Men egentligen vill jag vara snabbare än 10 timmar och 4 minuter. Är jag snabbare än så, då slår jag min brors totala vasaloppstrippeltid från förra året, Syrran, som är den bästa atleten av oss, hennes tid bör jag slå oavsett. Men, i morgon får vi se 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.