Racereport IRONMAN Kalmar 2017

Årets stora mål avklarat. IronMan Kalmar. Riktigt kul var det också.

Vi var ett stort gäng från Strängnäs som åkte ned till Kalmar. Åtta stycken som skulle köra, sedan var det en del familjemedlemmar och vänner som kom med för att heja på oss. Inför resan kändes det lite tveeggat att jag inte hade med någon familj. Men efteråt insåg jag att det var väldigt skönt att kunna vara egoistisk, bara tänka på sig själv och inte när barnen ska ha mat osv, att bara åka ned med träningsvänner.

Växlingsområdet en timme innan start

Jag vaknade strax innan telefonen skulle ringa kl 04:30. Gick upp och ut på balkongen för att checka vädret. Det blåste storm och regnade helt hysteriskt. Snacka om att ångesten växte som ett stort svart regnmoln inombords. Jag satte på kaffet medan de andra började vakna till liv. Frukost med färdigkokade ägg, ett par mackor som sköljdes ned med sportdryck, resorb och kaffe. Inte jättemycket prat vid frukostbordet.

Vid 05:15 gick vi de två km till transiteringsområdet. Då hade det slutat regna och man kunde se lite ljusare fläckar på himmelen. Väl framme kollade vi till våra påsar, så att de inte blivit regnfyllda över natten och pumpade upp däcken på cyklarna. Man kunde skära nervositeten i hela transiteringsområdet med en kniv. Klockan sex sammanstrålade även Jenny och Anders med oss, de bodde i egna lägenheter. Tillsammans gick vi bort mot simstarten.

Björn, Stenvall, Jenny, Sebbe, jag, Alexandersson och i förgrunden Susu

På med våtdräkten, slafsa i sig en gel och ställa sig på lämplig plats i den långa kön för rolling start. Lyssna på nationalsången och Just i dag är jag stark med Kenta  Wow, alla hårstrån stod upp på kroppen. Eliten startade 06:55 och klockan 07 smällde kanonen och de första av oss ”age group” gick i vattnet. Jag placerade mig i kön med Alexandersson och Sebbe, för dem var det premiär på IM, de var knappt talbara, särskilt en av dem. Väl framme vid rampen ned i vattnet stannade jag och väntade tills de som skulle simma på 1:30 kom fram till mig. Min målsättning var att ta det lugnt, att inte riskera axeln. Jag ville inte ha ont under resten av tävlingen, efter simningen är det 10 timmar kvar.

Swim

Simstart

Simningen var lugn och ganska händelselös. Nästintill tråkig. Räknade maneter jag slog händerna i, 12 stycken blev det. Jag tog inte i och blev därför inte trött. Navigerade ganska bra och det var inte människor i vägen som störde. Bara vid rundningsmärkena var det lite stökigt. Efter två tredjedelar tog jag innerkurva vid ett rundningsmärke, bojen närmast starten. Jag blev trängd, fick några sparkar och slag, blev tvungen att trampa vatten en stund samt ta några bröstsimstag. Det var dumt, det gjorde väldigt väldigt ont i axeln. Resten av simningen hade jag smärta, men jag tror inte det påverkade tiden negativt, jag simmade så försiktigt = långsamt. 1h 32 min tog det. Kanske 12 – 15 minuter sämre än vad jag skulle kunna prestera om jag hade vågat/kunnat ta i.

Tog det lugnt även i transiteringen, det tog 4:41. Kände att det inte spelade så stor roll när jag ändå simmat så länge. Fel tänkt av mig, dumma negativa tankar, borde vetat och agerat bättre!
När jag satt på mig cykelskorna och kom ut i transiteringsområdet var det tomt, det såg ut som att 90% redan startat sitt cyklande. Fördelen var att det var lätt att hitta min cykel ?

Bike

Fördelen med att simma långsamt är att man får

Bike Out

cykla om många. Åtminstone om man är en hyfsad cyklist. Jag hade jättekul hela cyklingen på Öland. Det blåste mycket, till och från väldigt mycket, många klagade på cyklingen efteråt, tyckte det var jobbigt. Men jag var stark. Jag lämnade T1 på plats 1374 men kom in från cyklingen på plats 997. Jag cyklade om 377 personer. Särskilt kul är det att cykla om struthjälmar och de med diskhjul, jag tappade tyvärr räkningen på hur många de var. Men elak som jag är så tog jag ofta upp en gel eller en flaska att sörpla i mig samtidigt som jag cyklade om dem. Jag cyklade om fyra av mina vänner under cyklingen. Jenny, Damir, Sebastian och Alexandersson. Sebbe såg jag inte, fram till målgången trodde han var framför mig.
De första 15 milen snittade jag på 31,6 km/h, så snabbt har jag aldrig cyklat! Väl tillbaka på fastlandssidan tappade jag en del och sänkte snittet. Vet inte riktigt varför, det vart mer tekniskt komplicerat och jag ville inte ta ut mig genom att accelerera för mycket efter kurvorna. Men jag trodde jag snittade på 30 km/h även de sista 30 km, men det var bara 27,7 ser jag nu efteråt. Tur att jag inte visste det då, jag behöll min oerhört positiva känsla genom hela cyklingen.
Tiden på cyklingen blev 5h 49 min och snitthastigheten 30, 94 km/h. Precis så bra som jag drömde om.

T2

Precis som på min förra IM så bytte jag alla kläder. Jag vill inte starta löpningen med att vara superkladdig av gel, sportdyck och snor. Ja snor, en tjej som jag cyklade om råkade snyta ut en stor snorlobba på mig. Väldigt skönt att byta till rena och torra kläder. Transiteringen tog nästan fyra minuter. Men då stod jag och kissade i säkert 90 sekunder, det tog aldrig slut! Hade druckit minst fem flaskor under cyklingen, men inte kissat någon gång, det fanns att tömma.

Run

Löpningen är min bästa gren. Det betyder inte att det är lätt och roligt i 42 kilometer, men jag är trygg i smärtan och ångesten som alltid kommer under ett längre lopp. Jag kan mina gränser här. Även här sprang jag om medtävlande, det ger energi. Kom in i T2 på 997:de plats, i mål kom jag på 704:e plats, så jag sprang om 293 medtävlande.

Löpningen var en tre varvs bana. Kul löpning, otroligt mycket folk längs hela banan. Första varvet gick väldigt bra, låg närmare 5-tempo första milen. Andra varvet började det kännas. Jag ville börja gå, men bestämde mig att det får jag inte göra förrän jag gjort två av de tre varven. Kom in på ”stadion” där man skulle få sitt andra hårband runt armen, bevis på att man sprungit ett varv. Precis utanför stod Jenny och fixade med sina skor. Bra med Strängnäs Löparklubbströja, man känner igen vännerna på långt håll. När hon snörat om dem så sprang vi tillsammans genom Kalmar. Jag sänkte till sex minuters tempo, vilket var väldigt skönt, men det visade sig vara för snabbt för Jenny som hade det tungt. Efter 2 eller 3 km så släppte vi varandra. Jag tror inte jag ökade speciellt, det var mer Jenny som föll tillbaka till sitt tempo.
Sista varvet var tungt, jag fick slita och såg nog inte så glad ut. Inte många ”high five” till publiken från mig. Bestämde mig tidigt att jag inte skulle gå, springa hela vägen var målet under sista varvet.
Under hela löpningen hade jag samma procedur vid varje vätskestation. Stanna till och börja gå när jag kommit in i stationen. Först ta en mugg vatten och hälla över huvudet, sedan ta ett glas sportdryck. Provade vid något tillfälle att ta en gel, men jag fick inte i mig den. De första varven började jag springa igen efter 5-6 meter. Det sista varvet gick jag hela vätskestationernas längd, men inte en meter till! De två sista vätskestationerna struntade jag i och ökade farten lite.

Målgång

Ja vad ska man säga. Det är en fantastisk känsla att gå i mål efter 11,5 timmars tävling. Att få höra de magiska orden ”Erik, You are an IRONMAN”, det ger ståpäls.
Kul mer förbättrat personbästa med 25 minuter. Men gladast är jag för att jag alls kunde genomföra den. De första veckorna efter Vansbro Triathlon, där jag bröt nyckelbenet, då trodde jag inte det var genomförbart. Och det var inte många i min omgivning som trodde det heller, särskilt inte sjukvården. Men riktigt seriös rehabilitering, bra grundkondition och många goda vänner som både lyfter och uppmuntrar. Men också säger till när jag tar i för mycket och för tidigt efter skadan, samt en hel del tur så är det möjligt att köra ett IM sju veckor efter en fraktur.

Nu, 48 timmar efter målgång så gör det ont i benen, musklerna är slitna. På promenader som jag gör för att mjuka upp musklerna är minsta lilla uppförsbacke jobbig, riktigt jobbig. Men min axel är inte värre, det är jag oerhört tacksam för.

Kul äventyr, kommer göra om det, men inte 2018, det får vänta till 2019. Stort tack till alla som har uppmuntrat och stött mig under min resa hit.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.