Racereport IronMan Maastricht eller ”Min bästa födelsedag någonsin”

IM SluttidSå var det avklarat! Det känns ordentligt i kroppen, särskilt benen, men jag är oerhört lycklig. 10 månader av planering och intensivt tränande gav resultat. Jag klarade IronMan på 11:53:03. Bättre tid än vad jag vågat drömma om!  Officiell tid
Jag slutade på 782:a plats av 1850 personer som startade. I min åldersgrupp kom jag på 109:de plats av ca 300 personer, det blir bättre om jag gör det nästa år. Nu är jag äldst i mitt åldersintervall, nästa år blir jag yngst.Garmin om IM

Ett stort tack vill jag rikta till mina fyra ungdomar som gav mig energi när jag behövde det, och min underbara flickvän Viktoria som stöttat och stått ut med mig de senaste 10 månaderna. Ni gav alla oerhörd support på racedagen. Bara att veta att ni var där gav extra energi.
Tony Livsnjutaren och Tegen, mina ständiga supportrar. Tack för att ni finns, att ni vill träna med mig och för era tillrop via facebook på tävlingsdagen, det betyder mycket för mig. Med en sådan supporterskara vågar man inte ens tänka tanken att bryta tävlingen.

Många erfarenheter har jag fått, men framförallt är jag förvånad vad min numera 49-åriga kropp klarar av. Att springa ett marathon efter att simmat 3800 meter i en kanal och cykla 180 km är tufft oavsett vilken måttstock man använder. Som vanligt är jag också förvånad att det finns så oerhört många vältränade människor. 781 personer var alltså snabbare än mig!

 

Försimning
Testsimning i Maas River

SWIM
De skulle ha stängt dammluckor och slussar uppströms så att vi skulle slippa simma i strömt vatten. Av någon anledning blev det inte så. När jag kom upp på ön vid vändpunkten, efter 1700 meter hade jag hållit på i 40 minuter. Jag var klart besviken när jag sneglade på klockan, men det var ju inte mycket att göra, bara att simma tillbaka. När jag kom till nästa vändpunkt, 200 meter nedströms målet, insåg jag varför. Det var väldigt strömt. Flera simmare hade problem med att ta sig de sista 200 metrarna i motströmen mot land.
3800 meter på 1:18:24. Det är det längsta jag någonsin simmat, är sjukt nöjd med denna del.
Lite kul vid eftersnacket, jag satt och pratade med en Israel och en Fransman. De tyckte det var jobbigt med den dåliga sikten i Maas-river. Jag som är van vid Mälaren hade inga problem, de var ju klarare vatten i Maas-river än hemma, men det sade jag inte.

BIKE
Det var här tävlingsdagen skulle avgöras. Skulle det bli närmare sex timmar eller över sju? Även här hade jag aldrig kört så lång distans tidigare. Mitt tidigare längdrekord var 14 mil.
Starten och de första milen gick bra. Det var mycket cyklister ute på banan så det var omöjligt att inte drafta, ligga på rulle, även om det är förbjudet. Efter 1:20 kom vi till en 2 km lång backe, riktigt brant var den också. Som ni ser av höjdprofilen var det kuperat. Jag trodde Nederländerna och Belgien skulle vara platta?
Höjdprofil IMTre stopp tvingades jag till, två kisspauser och ett större besök. Kissning var lite intressant eftersom jag ätit en resorb sport till frukost, två på första milen på cyklingen och två till efter 9 mil. Allt saltet sved, det var som att kissa taggtråd! Men det var det värt, jag fick inte kramp i denna tävling. Så tack för tipset Jenny A, men du kunde ha varnat för biverkningarna.
Det var många branta kurvor där vi körde igenom byar på landsbygden. En gång hamnade jag på någons grusade uppfart då jag inte uppmärksammat 90 graders kurvan i tid. Enligt de erfarna IM-atleterna jag talat med är detta en långsam bana p.g.a. alla kurvorna. Jag skulle vilja lägga till kullersten, dålig asfalt och betong samt diverse kanter som skulle passeras.
Inte hamnade jag i ”penalty box” heller, dock fick jag en tillsägelse av förbipasserande jury på mc, känns som väl avvägt av mig. J
Även här är jag otroligt nöjd med sluttiden.

IM löpbild
Efter två mils löpning

RUN
Efter alla tidigare galenskaper ska man avsluta med att springa 42 km. Fattar inte hur någon kommit på denna tortyr?
Löpningen var en fyra varvs bana, vilket var kul, 2500 meter på varje 10,5 km varv var inne i Maastricht med mycket folk. Det var en riktig folkfest! Det var oerhört känslosamt varje gång jag kom in vid målområdet. Första varvet gick jättebra, jag kämpade med att hålla igen tempot, jag viste att jag skulle bli trött. Jag gjorde även snabbt en mental uppdelning av loppet. Det är fyra millopp, visserligen efter varandra, men alla vet ju att en mil inte är så långt. Jag satte upp små belöningar efter 15, 20, 25 km och så vidare. Andra varvet var tuffare men gick fortfarande bra. Mest för att jag hade som belöning att jag skulle få gå i den långa backen vid 23 km. Tredje varvet var riktigt tufft. Jag började gå vid alla vätskestationer, jag gick i 30 sekunder och sprang i 3,5 minuter och så höll jag på. Ny erfarenhet för mig, har aldrig behövt springa så förut.
Vid starten av fjärde varvet började jag förstå att jag hade chans att klara mig under 12 timmar. Jag tror jag räknade på tiden, kollade på klockan, försökte förstå vad jag behövde göra. Man är lite dum i huvudet efter 12 timmar tuff fysisk aktivitet, så jag fick inte ihop det riktigt. Det var inte förrän efter målgång jag verkligen insåg att jag klarat mig under 12 timmar. Sista varvet så jag tog mig alltså i kragen, struntade i smärtan i lår, knä och vader och den sjuka tröttheten. Det var bara att lufsa på, mycket långsamt tempo, men ingen gångvila.

Mina reflektioner efter IronMan är att allt är möjligt. För bara tre år sedan, när mina vänner berättade att de kört IM var jag sjuuukt imponerad. Då var jag ändå vältränad och körde Triathlon, Olympisk distans, regelbundet. Jag kunde omöjligt tänka mig att jag skulle klara det de gjort.
Det är som med allt, man äter elefanten en tugga i taget. Det handlar också mycket om målmedvetenhet, det sitter i huvudet. Att sticka ut och träna fast man absolut inte vill, orkar eller att det inte passar. Men också inte glömma det vanliga livet, träningen får bara vara en del i livspusslet, man måste ha andra också. Först då blir livet riktig bra.

 

Slutligen lite bonusmaterial. Min 16-åriga son ger mig lite ”punktmassage”  i går kväll. Det gör ONT!

6 thoughts on “Racereport IronMan Maastricht eller ”Min bästa födelsedag någonsin”

  1. Bra krigat legenden !!!
    Klart man stöttar, känner mig helt slut efter å typ kört ett IM själv i tankarna….hmmmm
    Haha!!
    Återigen bra krigat!
    Nu får du vila några dagar, sen väntar paddling å traillöpning inför Vemdalen 😉

  2. Hej Erik och grattis till en fantastisk prestation ?
    Så kul att läsa din beskrivning av loppet och dina känslor / tankar under loppet !!
    Ha en fortsatt bra sommar !
    // Björn

  3. Klart imponerad. Starkt jobbat och vilken skön och personlig berättelse. Kul läsning bara det.
    Cheers/Thomas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.