Påskveckan

Som vanligt började veckan med Frisimsträningen. Det var denna måndagskväll till och med svårare än vanligt att ta sig till Thomashallen klockan halv nio, elaka Viktoria tog ett glas rött till middagen medan jag satt med vatten. Och som jag skrivit tidigare brukar vara svårt nog annars, det är helt enkelt lite för sent. Det behövs bra med pannben bara för att ta sig iväg. När jag väl kom dit gick det bra, riktigt bra. Kanske berodde det på att jag fick massage för ryggens och skuldran tidigare på dagen, kanske jag faktiskt äntligen börjar få ordning på frisimningen? Det var inte så många elever där denna gång, så tränaren Patricia hade lite mer tid för oss, tack vare tipsen blir man bättre.

Som jag skrev sist var tanken att jag skulle ta det lite lugnare denna vecka, speciellt med löpningen som sliter mest på kroppen. Så på tisdagen körde jag bara lite styrketräning på hotellgymet i Göteborg.  Onsdagen kom jag hem i vettig tid och satte mig på trainern i 1:25, direkt därefter stack jag ut och sprang knappa tre km, bara för att känna på växlingen. Löpningen gick i 4:39-tempo. Skärtorsdagen smet jag lite tidigare från jobbet, de flesta har ju trots allt halvdag denna dag innan några Romare hängde upp Jesus på korset bara för att han tyckte att vi skulle vara lite schystare mot varandra. Planen var att jag skulle ta en kort uppvärmningsrunda och sedan en snabbmil i 5:00-tempo. Riktigt så blev det inte 🙂 Uppvärmningen gick bra, men sedan när jag stack iväg på milspåret visade det sig att det var ett extremt kuperat trailspår, gegga, klipphällar, stigar och så vidare. Dessutom kom jag från spåret, det var inte optimalt utmärkt. Dock ingen skugga på Södertälje kommun, det var jag som inte hade analyserat spåret tillräckligt i förväg, det var ett fantastiskt spår. Otroligt kul, det var bara jag som hade ställt in mig på ett annat pass och det tar ett tag innan man ställer om sig. Efter löpningen som blev åtta km höll jag på 15 minuter i det fantastiskt fina utegymet.

Sedan började påskledigheten på riktigt.
MTB CollageLångfredagsmorgonen hade Tegen lockat med mig på en MTB tur i skogarna på Tosterön. Vi var sju stycken som samlades och hade en fantastiskt fin tur och jag fick förevisat en massa nya stigar i skogen som bara ligger några kilometer från där jag bor. Det blev ingen distans att tala om men bra intervallträning och en väldigt rolig tur med många skratt. Själv tyckte jag att jag klarade stupen, backarna, rötterna och klipphällarna bra. Fick bara ett nytt blåmärke och ett uppskrapat knä, totalt var vi ute i 1:45.

 

Inför lördagen hade Sofia bestämt att det var 30 kilometers löpning på Schemat. Hennes Maraton schema från Anders Szalkai hade 29 kilometer inlagd. Att det ”bara” var 29 km i stället för 30 berättade Jenny först när det var 2 km kvar, då var det lika bra att fortsätta till 30.

Det var många som dök upp, hela 15 personer, att det blev så många får vi nog tacka  att vi var tydliga med att vi först tar en runda på 10 km och ”släpper av” de som inte vill springa lika länge som oss andra. Det var ganska många kriterier på milrundan, ingen gegga för att förstöra nya skor, inte för långt pga rehab, Så när jag tvingade gruppen att vända o springa tillbaka på ett ställe, för att det inte skulle bli för långt, stönades och stånkades det en hel del. Bara på skämt naturligtvis, men jag fick inget cred för att varvet blev 10 km exakt. Det är otacksamt att vara coach.
Vi andra fortsatte ut på vår halvmarathonsträckning, Agge kände av sin ljumske och vände ganska direkt, klokt av honom. Tegen kände av sitt ena knä och ville nog ha det kortare än vad det blev, men det är ju inte så lätt när man är ute i Vansö, det var bara att bita ihop o springa hem för honom. Vi var fem personer som fick i hop de planerade 30. Vi var tvungen at springa fem varv på Vasavallen för att det skulle bli lagom långt. Sista kilometern sprang jag på 4:35. När jag berättade det för Sofia frågade hon – varför då?
En berättigad fråga, det finns inget träningsrelaterat att hänvisa till, men i huvudet kändes det bra, att kunna spurta i 1000 meter efter 29 km, det är starkt.
Hela löpturen tog 2:48 vilket gav ett snitttempo på 5:35.

En kortare film som visar hela Påskaftonsgänget i skogen:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *