Racereport Lidingöloppet

Halv nio på lördagsmorgonen hämtade jag upp Peo, Tegen och Waldebring. Vi tillsammans med några andra löparvänner skulle upp till Lidingö och göra personbästa.

För mig personligen hade jag haft en tuff avslutning på arbetsveckan med många möten och krav på att leverera/prestation, så uppladdningen vad gällande energi och sömn var inte den bästa. Däremot hade nedtrappningen av träningen fungerat bra. Bara tre träningspass denna vecka.
Resan in till Lidingö gick fint, smidigt att hitta parkering, en superlång kö för nummerlappsutlämningen som vi struntade i och trängde oss in i strax innan sporthallen. Mässan var inget att hurra över, men jag fick se en Garmin Fenix 6 i verkligheten. En sådan vill jag ha!

Till uppsamlingsplatsen för lite snack med gänget och gruppfoto. Alla var påtagligt taggade och förväntansfulla. Mycket snack om hur mycket kläder man skulle ha på sig, det regnade nog inte just då, men luftfuktigheten var 100% och temperaturen kanske 13 grader.
Jag var ensam av oss som skulle starta i startgrupp två, så jag tog promenaden upp till starten för mig själv, vilket var ganska skönt, gick in i min bubbla. Väl uppe vid starten hade jag bara tio minuter på mig. Av med överdragskläderna och in i startfållan. Trängde mig fram även här. Hamnade i tredje eller fjärde startled vilket kändes lagom.

Övre raden; Peo, Henrik, Tony, Jenny, Waldebring, Sofia & Magnus
Nedre raden, jag och Tegen

Jag, Walde och Tegen hade en dröm om att nå silvermedaljtid, 2:15. Ingen av oss trodde nog riktigt att det var möjligt, men vi sade innan att vi skulle ge det ett försök. Henrik samt de två startade i startgruppen innan mig. Peo, Sofia, Jenny i trean och Tony P och några andra längre bak. Även om inte silvermedalj var realistiskt så hade jag innan loppet sagt till Anna att om jag inte gör PB så blir jag besviken.

Där gick starten. Hade bestämt mig för att ligga i närmare 4-tempo första km så att jag inte skulle behöva stanna och gå i den skarpa vänsterkurvan där det alltid blir trångt, efter 800 meter. Planen höll, och efter kurvan sänkte jag till 4:20 eller liknande. Skönt flow, alla runt om mig sprang ungefär i samma tempo. Ganska snart kom vi i kapp de seniora som sprungit 40, 45 eller rent av 55 lopp. De håller ju ett lägre tempo, men oj så imponerande prestationer! Vi applåderade spontant dem när vi sprang om.

De första fem km var tyngre än jag hade tänkt mig. Men det var delvis min klocka som lurade mig, den visar för kort distans, och därmed ser tempot lågt ut i klockan. När jag började följa Lidingöloppets kilometerskyltar, och titta på min totaltid kändes det bättre. Det var väl också efter fem km det började regna på riktigt. Men valet av kortbyxor och linne var rätt hela loppet, blev aldrig kall. Jag höll min plan relativ bra. Låg strax under 4:30-tempo, men insåg direkt att detta inte kommer räcka till någon silvermedalj. Att öka sista milen är liksom inte möjligt på Lidingöloppet.
Fram till 15 km var det inte mycket att snacka om. Det är en snäll bana med många platta partier och bara några backar. Därefter börjar tvättbrädan.

Sofia, Peo & Jenny vid starten

Redan efter 18 km började jag känna att mina vader inte riktigt ville vara med. Vid 20 var jag tvungen att sänka kanske 15 sekunder per timme.
När jag efteråt tittar på min, Tegens och Waldes tid vid 20,6 km, Grönsta, så ser man detta:
Tegen                1:33:58              
Walde               1:34:19
Jag                    1:34:21
Inte jättestor skillnad, men där började jag tappa. Det intressanta när man sänker pga kramp är att det blir behagligare. Det gör ju skitont varje gång krampen hugger till i vaderna, men plötsligt kan man andas lite normalare och prata med de jag springer om. För lustigt nog fortsatte jag att springa om folk.

Sista milen är tuff, gick 20 sekunder i Abborrebacken, gick 15 sekunder i Karins backe. Plötsligt är det bara tre km kvar, sedan två och snart hör man speakerrösten från målet. Ned sista backen och ut på gräset och målrakan. Jag har ALLTID krafter kvar till spurten. Men nu gick det inte att springa fortare än 4:30. Krampen kändes som knivar i vaderna. Blev omsprungen av säkert fem sex stycken de sista 300 meterna, det har aldrig hänt förut!

I mål på 2:22:10. Tre och en halv minuter efter Tegen och två och en halv minuter efter Walde. PB med 6,5 minuter och väldigt nöjd!

Tegen och Walde ombytta efter målgång

Kom på 934 plats totalt och 884 bland männen. Detta av 12 389 som tog sig i mål. Topp 7,5 procent. På maraton och halvmaror, på asfalt, har jag i år hamnat i topp fem procent. Det är alla orienterare som ställer upp i LL som är bra på terräng och backar som gör att jag hamnar längre ned. Alternativt att jag är dålig på just detta och borde träna mer?

Efter målgång regnade det ordentligt, det blev att snabbt slänga i sig lite sportdryck, några sagolikt goda bullar, här har Vasaloppet något att lära. Samt byta om till torra kläder. Träffade på Walde och Tegen och vi stod tillsammans i skogsbrynet och bytte om. Efter någon halvtimme kom även Peo och Sofia. De var riktigt nöjda med sin prestation på 2:45. Det var uppenbart att de hade haft det geggigare och mer upptrampat än vad vi hade. Vi kan bara ana hur de i de senare startgrupperna hade det…

Vi var kalla och blöta, så det blev en ganska snabb reträtt ned mot bilen och hemfärd.
Bra dag med löparvännerna och alla var påtagligt nöjda. Kul med ett rejält PB, men jag inser också hur tufft Silvermedaljtiden är. Men självklart gör jag ett nytt försök nästa år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.