Skriver detta blogginlägg på Stomnarö. Mina föräldrars sommarställe i Roslagen. Klockan är åtta på morgonen, solen lyser från en klarblå himmel och det enda som hörs är fågelkvitter och en liten motorbåt som är på väg någonstans. Här på sommarstället är bara jag, min äldsta dotter Marie, mina föräldrar samt en påhälsande ingenjör från San Fransisco. Han arbetar med en partikelaccelerator i SF så jag och Marie har lärt oss väldigt mycket om fysik det senaste dygnet. Det är riktigt lugnt och stilla, man sover otroligt bra härute, absolut inget som stör.

Träningen de sista fem dagarna har gått bra. Jag har nu minst två dagars träningsvila. Enligt Coltings program ska jag nu ta tre dagar ledigt. Är dock inte säker på att jag klarar av det… Men för säkerhetsskull lämnade jag löparskorna hemma.

Både fredags och lördags körde jag openwater simning, ena dagen i väldigt stora vågor. Söndagen stack jag ut på en cykeltur för mig själv, kom hem efter 11 mil så det var ett bra pass även om tempot inte var så högt. Senare samma dag så körde jag och några vänner backintervaller. Löjligt jobbiga! De tog mellan 16 och 21 sekunder, och det hade inte gått att springa en meter till varje gång vi kom upp till toppen. Vi körde bara 10 stycken, det räckte. Tegen var som vanligt starkast, men Agge är stark nu när han fått friskförklaring från läkarna, hans alternativträning verkar göra nytta. Agge lärde oss ett smart kott-trick. Han lade fram 10 kottar på en rad innan vi startade, sedan så tog vi bort en efter varje intervall. Låter inte så avancerat, men hade vi inte kunnat hålla räkningen utan detta.
På måndagskvällen, här på Stomnarö, simmade jag ett sista långpass. 2600 meter i avtagande vind.

Då träningen trappar av börjar jag planera vår resa ned till Maastricht, vi ska åka via Hamburg och efter IM ska vi tillbringa några dagar i Amsterdam. Hyra buss, boka boende, hitta sightseeingsmål, ja, det finns saker att fylla dagarna med.